måndag 29 december 2014

Man återvänder långsamt till verkligheten efter helgerna. Då kommer det ju en till direkt. Nyår. En riktig skithelg, men okej då, låt den passera också.
Jag försökte komma på vad som varit bäst 2014 och det var enkelt. Att jag gifte mig och att mina barn började plugga. Sedan att jag ställde ut i Umeå och några andra ställen. Annars har året varit ganska tomt på upphetsande saker.

Det mesta har gått i moll eftersom samhällets och världens utveckling verkligen varit rekordmörk. Det går ju fan inte att hitta en enda politisk utveckling som gläder en. Jo, den mellan Kuba och USA. Tänk hur man kände då Franco dog, eller då Muren föll, eller då Mandela kom ut. Vad är det idag, slakt all over och allt ska lösas med att vi ska konsumera mer. Precis som om ingen har fattat att jordklotet  är på upphällning, att vi inte kan konsumera oss ut ur världen.

Låt oss pröva en annan tanke. Hur skulle världen se ut om vi jobbade säg tre timmar om dagen och la ner tanken på att konsumera oss ur alla problem( Vilket alla vet att vi inte kan). Skulle den tanken leda till något nytt ? Konsumtionstanken är ju körd och begraven för länge sedan. Vi måste helt enkelt uppfinna något nytt och vem säger att åtta timmars arbetsdag överallt är en lösning på världens problem? Vem fan har hittat på denna idioti? Detta tokjobbande...

Ja, bara en tanke. 2015, vad väntar jag mig av det året? Det går åt helvete i Grekland, i Pakistan,   i Afghanistan,  terrorn kommer att öka osv,,,, jag ser inte ett positivt tecken någonstans. Vad kan jag göra åt det? Vet faktiskt inte. Det känns som om den kommande tiden handlar om att ta sig vidare, till en ny tanke, till ett nytt sätt att leva. Det är första gången i mitt sextiofemårsliv jag verkligen känner att det finns fan inte mycket att tro på. Det enda man med bestämdhet kan säga att det blir ett intressant år och att man kanske får kamma sig ordentligt om man ska ta sig igenom allt skit som jag antar att vi får brottas med.