fredag 26 december 2014

Dagens sanning

Den här bilden är tagen från mitt fönster på Rosenlundsgatan i mitten av åttiotalet. Jag trivdes i den ettan. Jag har trivts i många av mina lyor. Det mesta handlar om att ha utsikt, men också privatliv och bra ljus.

Jag läser mina dagböcker sedan fem år tillbaka. Försöker förstå mig själv då det kör fast. Om du inte har något forum är det meningslöst att producera. Det sa den begåvade kvinnan i dokumentären om Vouge.
Det stämmer, men vad är ett forum. Är Facebook det? Nej. Är den här bloggen ett forum? Ja.
Vad är skillnaden? Vet inte.

Jag försöker komma på vilken som var min största fotografiska upplevelse i år? Troligtvis den lilla filmen om Jean Hermansson som jag såg i Landskrona en svinkall natt med kanske tjugofem andra utomhus. Den var ljuvlig.
Jag minns inte om Cunningham ställde ut i år eller om det var i fjol. Det var en höjdare. Annars har utställningsscenen varit en total misär av övertyngda, överdimensionerade utställningar där man som betraktare ledsnat efter typ tre minuter. Det känns som många fotografer sålt in sig på ett koncept som anpassats efter konstmarknadens försäljningsvolymer. I alla fall fullständigt hopplöst att ta in utställningarna.

Jag är väldigt fundersam över förhållandet mellan tystnad och liv. Ta den tysta julstaden Stockholm. Vilken skönhet med det flortunna snölagret, de svarta träden i natten mot stadens ljus.
I år har jag sökt upp de gamla vännerna, de som jag drömde tillsammans med som ung. De dyker upp nu. Senast i morse mötte jag en polare på gatan som jag kamperade med 1972.

Det är också den här tiden i mitt liv då många vänner försvinner. En del dör, andra mår dåligt, vissa bara flyter bort. Det är den stora flodens tid. En del spolas upp på land igen efter att ha varit ute och seglat i fyrtio år.
Om du inte har ett forum är det meningslöst att producera. Jag tycker det är en helt avgörande mening. Vad är ett forum?