onsdag 10 december 2014

Night and days














Jag gör egentligen två böcker. Night and days och 65. Om att bli sextiofem. Det är en slags förtvivlans bok. En bok om de missade stunderna. I nuläget och då snackar jag om nuläget, som kan vara ett nuläge på ett helt år, så vill jag egentligen bara kyssa dina läppar och falla in i din kropp. Jag vill bli fysisk, en människa som åtrår. Politiken är viktig, men som det pågår nu kan jag inte hänga med. Nu bedöms varje fjärt i varje sekund och ju mer det pågår desto längre kommer jag från det fysiska, sensuella, dina blöta läppar.

Det enda som intresserar  mig på djupet, och som alltid har intresserat mig och som kommer att följa mig i graven, är kvinnans böjda höft. Där barnet kan hänga eller min hand smeka dig. Det enda som intresserar mig är lusten, dofterna, ljudet av din heta andning. Jag känner mig som Majakovskij då han stod över floden Neva och drömde sig bort. Mina strofer är trupper som paraderar, eller vad han sa. Jag hör hans rader genom Totta Näslunds hesa röst. Majakovskij trodde och förtvivlade. Allt på en gång.

Tänk den gången jag kastade mig i Volvon, körde till Paris, smugglade in kameran på museet och tjuvplåtade alla hans posters. Sedan körde jag hem igen. Han trodde och förtvivlade. Tro mig. Det kändes.

Jag vill bara känna lust. Är det hädiskt att säga att jag föredrar lust, dina våta läppar, framför Aktuellts politiska reporters knastertorra yrkanden? Lust, doft, känsla. Man bygger inte ett land på lust eller mellanmjölk, men man bygger inte heller ett land på knastertorra fjärtar. Majakovskij stod på sin bro, vattnet rann snabbt där under. Hans strofer paraderade . Om det har Torbjörn Säfve skrivit.

Det finns mycket att lära i livet. Jag körde återigen ner till Sälens by. Systembolaget och en liten Jameson.  Träden rör sig utanför fönstret. När jag var ung var jag säker på en sak: Jag ville dö under ett träd i skogen. Nu är jag inte säker på det längre. Jag har kommit längre i livet. Dina blöta läppar, doften av en kropp, den magiska böjen i höften förändrade mig för evigt. Mina strofer paraderar. Lusten har intagit min lekamen och floden fryser långsamt ihop. Det är dags att dra innan det är alldeles för sent.