Tiden.

Jag tog den här bilden på någon musikfest en gång i tiden. En av tjejerna kom jag att träffa långt senare, först på en båt till Grekland och sedan på ett kafé där hon berättade att hon sysslade med kampsport. Det kunde man se på hennes gång. Kampsportare går på ett visst sätt.

Vi färgas alla av våra liv. Ibland skulle jag vilja bli kampsportsmästare, en sensei, en lärare av kampsport. Jag har träffat en del japanska gubbar på max 160, med femte dan osv,  som sparka en i skallen när som helst. De har alla sett ut som små tunnor med milda blickar. Fascinerande släkte.

Jag kollar sajter, blir nästan kräkfärdig då jag ser hur folk plåtar andra på gatan. Vilken hänsynslöshet, i smyg, vidvinkeln uppe i ansiktshöjd, ofta ser motivet lite småstört ut. Jag gillar verkligen inte den attityden. Jag kollade på Winogrand igår, visst har han tagit en massa bra bilder, men håll med om att gubben är jävligt gubbsjuk. Han är ju helt tokig i att plåta brudar, snygga brudar, sno hem bilder på snygga brudar. Luktar runk lång väg, känns jävligt sopigt i min värld.

Det är svårt att inte bli gubbsjuk. Tro mig, man får passa sig jävligt noga. Annars har man ju konstaterat att skolan klappat ihop, att kommunaliseringen och sedan det fria skolvalet kört skolan i botten. Björklund, Göran Persson, hur mår de nu? Konstigt nog har allt det här varit något jag varit emot, känt att det kommer att skita sig. Den enda avknoppningen som funkat är väl posten, den är superbra. Att kunna hämta ett paket vid 9 på kvällen är fint,,,