Kaffe

Jag tänkte skriva om vikten av kaffe. Sven Öste, den fantastiske utlandskorren och utlandschefen på DN skrev en gång om Stenmark. Det var en text,  liksom utifrån, då Stenmark tränade, om och om igen. En annan som skrivet en av de bästa boxningsböckerna som gjorts är Carol Oytes. Den där smala, tunna bruden har skrivit en liten skitbra bok om boxning. Hon gick tydligen ofta med sin pappa på boxning. Torbjörn Säfve har också skrivit mycket bra om boxning.

Jag tänkte skriva om kaffe. Jag går ofta till ett ställe som hette Svart kaffe förr. Nu heter det något raketliknande, men de har cool personal och skorpor som jag norpar från en bänk. Jag har en mani och det är att alltid sno något på cafeer. Jag hittar alltid något jag kan äta gratis. Det är mitt vardagsäventyr. Jag är en mästare på att få billiga mål mat och fika.
Det började redan 1969 då jag gav krögarn i mitt hus lite bilder, sedan hade jag gratis eller nästan gratis lunch i flera år. Efter det blev jag polare med karatemästaren på St Paulsgatan, tog en bild på hans unge och sedan var det billigt fika igen. Soffan ska vi inte snacka om. Där åt jag gratisbullar hela tiden, men det var väl mest Gabbis fel, som bjöd och tyckte jag såg mager ut.

Jag brukar klara mig. På mina långa äventyr i Spanien eller Baskien hade jag alltid favoritkrogar. I Baskien, i Sestao, en krog som låg där fartygen gick in. Fönstren ut mot kanalen var täckta med vita virkade gardiner där man stack in tandpetaren när lunchen var klar. När jag reste därifrån gav jag bort en bild, vi snackar 1974. Jag återkommer till stället på slutet av 80-talet, äter en lunch, sätter tandpetaren i gardinen, då kyparen, nu en gammal man, kommer ut till mig och har bilden i handen. Han kände igen mig och det var ett vackert ögonblick. Jag blev givetvis bjuden på lunchen den gången med.

Ja, jag skulle snacka om kaffe, det blev något annat.