På fiket

Så har man flyttat. Hängde med Smollan på fiket mellan åken. Det satt ett par gapiga kvinnor med småbarn vid vårt bord. Jävla liv, de skrek hela tiden, de unga tanterna. Hade de hörselvadden kvar i lurarna. Smollan som är en mästare på oneliners sa: Först går de på dagis och skriker hela dagarna, sedan växer de upp och fortsätter och skriker,,, ja, vi lämnade det hela.
- Står du eller sittet du då du kopierar, frågade jag den 80årige mästaren.
Hans blick sa allt: Sitter, vad är det?

Jag minns hur jag ibland satt, ibland stod, då jag kopierade. Man måste röra sig då man printar annars går ryggen åt helvete. Det är ensidiga rörelser, framkallaren, stopp, fix och skölj. Inte mycket till movement där inte.

Ser att en del blev lite förolämpade då jag sa att Leica idag är en tandläkarkamera. Det är bara att kolla hur det ser ut. Förr kunde frilansfotograferna köpa en Leica, idag kan de inte det, möjligtvis en begagnad. Det är en fin kamera, men också ett runkobjekt. 

Nog om det. Man ska ju vara snäll, eller hur? Och det är man ju. Strömholm sa något fint om kameror och fotografer, eller hur man ska uttrycka det: " Det är med kameror som med hundar. Till helgen tar man ut dom på en runda". Det tyckte jag var fint sagt. Jag tycker alla som äger en tandläkarkamera ska visa klassen och anmäla sig till Fotografiskas höstsalong. Då får man en anledning till att lufta den snygga plåtbiten från Tyskland.