Fotografen Aida Chehrehgosha i SvD
Fotografen Aida Chehrehgosha i SvD.
–Jag var på fotofestivalen i Landskrona och alla hyllade allt det där murriga som Petersen och JH Engström håller på med. Men det var bara buskigt och gubbsjukt. Inte en jävla fitta till, jag orkar inte. Lägg av!
Det kan vara värt att kommentera det hela. Jag har också en längre tid känt att det här fitt och kukplåtandet kommit lite ur fas med tiden. Det har nästan blivit ett litet mantra att man ska ha med en fitta eller två i en dokuskildring. Jag tycker man ska ha med det om det är relevant. Nu har det mer blivit en slags trend. Svartvitt, stenhårt kopierat och fitta. När jag tex såg Sobols knullbilder i Landskrona så kändes knullakten mer som en våldsgrej än en kärleksaffär och det hårda ljuset, det hårt dragna printarna och attacken i plåtandet främjade liksom en från känslan. Han hade ju plåtat sin egen brud och deras knullerier och det kändes ilsket, inte som kärlek.
Jag har ingen lust att moralisera, men det börjar kännas lite peeping Tom, faktiskt. Det finns en del namn jag skulle kunna nämna, fotografer som fjärmat sig från sensualismen och satsar på det stenhårda uttrycket i ett läge där det känns som om de vill uttrycka kärlek, men misslyckas totalt. Relevans, teknik och eftertanke skulle kunna hjälpa till. Sedan kan jag inte komma ifrån att ibland känns det väldigt kvinnoförnedrande.
Jag är också en del av det här eftersom jag plåtat mycket naket och jag tycker det är bra att det här kommer upp till diskussion för det behöver verkligen snackas om. Det vore ju för tragiskt om dokufotografer börjar ses som snuskgubbar. Jag tycker man kan backa tillbaka till Strömholm, se med vilken enorm integritet han plåtar naket. Jag tror att där går gränsen någonstans om man inte ska börja med hardcore porr. Det är en annan form av fotografi men det är ju inte vad vi snackar om.
