Leica

Leica? Jag har haft massor med Leicor. först en m2, sedan m3, m4, 21 mm, 35 mm, 28 mm, 50 mm, 90 mm, och sedan Leica Cl och Minolta Cl, Leica m5 osv, massor. Förr kostade inte en Leica speciellt mycket, sedan köpte jag en av de första m6 som kom, med mätaren i. Det blev min sista leica och till den hade jag bara en glugg, en 35mm.

Varför skriver jag det här? Jag vet ju att en massa gubbar nu blir helt till sig i trasorna, men jag blev helt enkelt intervjuad av en stor dagstidning i dag om mitt förhållande till Leica. Vi kan säga att jag körde Leica mellan 1970 till 2005, hundra rullar om år. 35 år a 100 rullar, blir 3500 rullar, som jag sedan framkallade i  D76 eller High Sensitive och utifrån dom gjorde jag runt 1000 printar om år, dvs, 35000 printar.

Tror ni jag har stått i mörkrum? Under en tjugofemårsperiod stod jag i mörkrum ca fyra, fem timmar om dagen, fem dagar i veckan. Tror ni jag vet vad jag snackar om?

I alla fall. Jag fick frågan om varför jag använde Leican? Två anledningar. Fruktansvärt sexig kamera, fruktansvärt effektiv kamera, fantastiska objektiv och dessutom gick den ner i fickan på en armejacka. Jag använde också en Nikon f, fm, med 180 mm och 105 mm. Med åren körde jag bara med en Nikon fm och en Leica m6, båda med 35 mm objektiv.

Leican var en klen kamera, Gick sönder lätt, tålde inte smällar och 28 mmobjektivet var skit. De små grejerna, Leica Cl osv, var rena dyngan även om 40 mm objektivet och 28 mm var bra, men det var en slags dagiskamera som gick sönder bara man kollade på den.

Nog om det, resten av mina Leicahistorier får ni läsa om i den stora dagstidningen om en vecka eller två.