Purple rain, purple rain
Ser en dokumentär om Leonard Cohen. Speciellt liv, han drog ju till ett munkkloster en massa år. Han kanske kände att det klia överallt ,, krossa, krossa, det känns som om man har en myggsvärm över sig.
Hur slipper man ifrån negativa energier? Hur renar man kroppen från irritation? Hur slipper man en massa dökött? Jag är en minimalist. Jag vill inte ha någonting mer än en bil, en cykel, en kamera och en liten dator, allt det kan man få för under tjugo lakan, sedan räcker de grejerna i minst tio år, dvs 2000 kr per år behöver man spendera för att ha en fungerande utrustning och ett fungerande liv.
Men, det kliar, det kliar överallt.Det går inte att komma ifrån. Det blåser en stark vind utanför fönstret. En irritationsvind. Jag skulle hjälpa en vän att flytta. Innan han hade klivit upp ur sängen, hade jag gjort hela flytten själv. Det finns en anledning till att vissa får saker gjorda och andra inte. Man måste dra på, helt enkelt. Inget irriterar mig mer än folk som bara snackar och inget gör. Det finns millioner ursäkter, men de spelar ingen roll. I slutet räknas bara handlingarna. Ursäkterna har aldrig haft något värde, bara handlingarna. Jag säger det igen. Bara handlingarna räknas. Inte ens de goda tankarna är värda något. Inte ens en million gilla på Facebook betyder något. Bara dina handlingar betyder något. Inte ens dina goda tankar betyder något. Däremot ett varmt leende, eller ett hjärtligt hej i trappen, kan förändra en människas dag.
Det rinner undan. Livet rinner undan. Brådska skymmer sikten. Läser om Henning Mankell som torskat på cancer lite här och där. Han har ju verkligen levererat, men det konstiga med livet är att man blir aldrig nöjd med sina leveranser. Man vill mer, alltid mer. Det är kanske därifrån det som kliar kommer. Ja, om sanningen ska fram, så hänger kliandet ihop med leveranserna.
