Om man är resenär måste man se till det nödvändiga. Polarn hade alltid ett par sköna tofflor i ryggsäcken då vi var på fjället. Jag har en rökrock, en tjock fan, som en varm morgonrock. Här är den ett måste.
Lyssnar på gammal blues, inte för att jag är helt tokig i det. Jag brukar ha några cd eller skivor och sedan kör jag dom tills dom kroknar. Gillar inte Spotify alls, det är något som tar emot.
Fyra katter är på gården. De vill komma in och de kanske vill käka nåt. Det gäller att vara hjärtlös. En katt blir fem katter om man börjar mata dom. Djur och Grekland är en ganska hemsk kombo. Plockade en citron. De är gula och fina nu. Vatten hämtar jag i en källa och bilen står utanför huset. Man kan säga att jag är rustad.
Livet kan vara ganska slitigt, men i mitt fall handlar det om att jag utsätter mig själv. Jag har mig själv att skylla. Det är givetvis värre att vara på ett jobb, eller inte ha ett jobb, eller vara sjuk. Det är dom människorna vi ska tänka på. Det är dom som sliter. Det är dom vi ska ge vår beundran.
Ser att det blir utställning i morgon på Kulturhuset. Blir nog fint. Alla gånger. Det jag kan känna ganska starkt numera att det är samma människor som går och ser och som gör. Det är kanske så det
är och då får man väl acceptera det. Läser om Koudelka, hur svår han är att få tag på, hur mycket han har avgränsat sig, gått ifrån det vi menar är måsten. Att vara nåbar.
Idag gick en gul skorpion över min fot. Den var ganska vacker men dess dagar slutade i elden. Kan det sägas bättre och vackrare. Någon spelar gitarr i ett flöde hos John Lee Hooker. Den svarta natten är kall och katterna får ta skydd någonstans.
