En gång i tiden rymde jag iväg från min morbror på Järnkompaniet i Götgatsbacken. Jag vet inte hur, men jag kom plötsligt ner för denna trappa. Samma trappa som jag gick i idag. Den synen jag såg den gången satte djupa spår i mig. Det var nästan den vackraste jag sett. Jag bestämde mig för att bo i närheten av trappan. Nu har jag gjort det i 47 år.
