Framtiden och baktiden

Det slog mig starkt hur framtiden och baktiden är här. Det som efterlängtas mest nu bland unga människor är att de vill att man ska ha en workshop i analog fotografi. Det är inte alls så intressant att jobba digitalt, för kameran tar hand om allt det tekniska.
I det analoga är allt från början och KÄNSLAN av att göra bild är en helt annan. Det är ett riktigt hantverk. Idag, med en modern, snabb digitalkamera, kan vem som helst ta kort av professionell karaktär, teknisk karaktär.

Att göra BILD är något helt annat och det pratas det aldrig om. Att göra bild handlar om idé, mod och närvaro. Ingenting om teknik, mer än att man använder sig av den teknik som kameran ger en per automatik.

Det finns grupper som sysslar med analog fotografi, men det är mer en teknisk fråga, en känsla av hantverk. Inte att man använder den analoga kameran och filmen till att skapa något som är unikt för det analoga, i en berättelse som berättar något nytt om vår tid.

När jag satt med Joe och Håkan på fiket så slog det mig så hårt. Att vi har växt upp i en skola där bilden och idén om bildens berättelse är så stark. Att vi sedan gestaltar det tekniskt är en annan sak. Håkan med sina mjuka printar och blandningen med färg och det sensuella. Joe med sin kristallklara latinoklassbakgrund som berättar en historia om en värld som en annan inte känner till, i en tung färgskala och jag som har blivit igenkänd på mina svartvita kopior som har svart som bas men låter det ljusa tränga fram, samtidigt som jag ständigt sysslar med den ljuva lusten till livet.

Tematiken, ämnet, tekniken, berättelsen.

Jag vet också att man är bunden till sin teknik, den man erövrade från början. Det är där det sitter mer eller mindre. När jag ser de här gamla bilderna, tagna i storformat, så kan jag ibland tänka att man skulle försöka med stort format, men det har jag redan gjort. Det kommer aldrig att bli, men just texturen i det vackra svartvita skulle man ju vilja nå och så ser man Håkans svartvita printar där skalan finns från negg i småbild.

Det går alltså att nå dit, även idag. Det man ser idag är det usla hantverket. Det svartvita hantverket vi ser idag är bottenlöst uselt jämfört med det gamla. Jag såg en polare visa bilder på en sajt som han tagit i Sydafrika mycket bra bilder, tagna med en Canon dial som ger ett halvt negg, och sedan börjar han snacka om att han hade önskat att han hade haft en modern digitalkamera och kunnat pressa mer osv. Det konstiga var att de bilderna, med den sk dåliga tekniken, innehöll en teknisk känsla som spöade allt han gjort med en modern digitalkamera.

Det finns en del att tänka på, helt enkelt.