måndag 14 november 2016

Midnattssol och en webbkamera

Ser på en webbkamera över Naxos hamn. Folk rör sig, inte många men det lyser välkomnande. Jag har en vecka av ta igen mig. Läser deckare, ser på filmer, kollar serier. Igår såg jag några avsnitt av Midnattssol, tvserien. Vad är det egentligen? Några fantastiska naturscener, men beskrivningen av samer är ju helt horribel. En gäng knäppgökar och beskrivningen av män i Kiruna är ju fan ännu värre. Hela högen verkar ju totalt sviniga, som en blandning av SD-are och våldtäktstyper. Jag har aldrig sett en värre beskrivning av män och de enda som är annorlunda är två fjantiga typer som givetvis är bögar och på det en brud som slår ner vem som helst, hur lätt som helst.

Ja, jag säger då det det. De deckare jag läser däremot är helt fantastiska. Jag har ju insett att nätet måste man hålla sig ifrån, där driver hatet fram som en fjällbäck på våren. Det spelar ingen roll vad som skrivs, det spårar alltid ut. Helt humorlöst.

Jag vilar från vansinnet, kan vi säga. Gick och fika med polarn som köpt ny kamera, det är alltid roligt med nytt men det konstiga med det nya är att det alltid känns onytt efter typ två dagar.

Fotografi...vem har skrivit om den fina utställningen på Galleri Kontrast, vem har skrivit om Mindepartementet, vem har skrivit om vår utställning på Galleri Kontrast....jag säger så här, de som bevakar fotografi har drunknat i Strömmen. Har någon skrivit om Paris, nja,,,,,, har någon skrivit om Fotomässan...ja, och alla har väl sagt i princip samma sak,,,att den var kass.

Finns det några slutsatser att dra? Min teori är väldigt enkel. Ska man dra fram ett intresse för fotografi eller litteratur, måste man skriva om författarna, fotograferna, verken,,,inte om datorn de skriver på eller kameran de använder.  I min värld är det så, verket och den som utförde verken,,,de är vad man ska lägga energi på.