onsdag 30 november 2016

Storm over the mountains


Pretty tuff shit today. Storm över ön. Jag låser in mig i huset, släpar in lite ved och lägger mig i sängen och arbetar. Jag har ryggskott så det passar perfekt. På morgonen var jag ute och plåtade vår by, i svartvitt och när det blåste upp. Man kan ju inte bara syssla med reklam i färg, solskensbilder.

Jag brukar kolla på Strömholms by, Amphoux, där några andra svenskar också har flyttat in under åren. En fin by, påminner en del om vår by. I Monitisia, bodde det 250 personer före kriget, men då det tog slut, omkring 1945, så blev det så eländigt och fattigt på ön att det blev bara tre familjer kvar i byn. De i sin tur var tydligen i luven på varandra så snart blev byn en ödeby. I slutet av sjuttiotalet, början av åttiotalet, så upptäcktes byn igen, en engelsk skulptör och konstnär flyttade in, renoverade upp byns vackraste hus, det är där jag och min fru bor, och sedan kom det långsamt att fyllas på i byn. Nu bor vi fem, sex familjer, men det finns byggnader som står kvar och som borde köpas och renoveras av någon. Det är en underbar by i den vackraste trakten man kan finna.

Igår skickade jag bilder till en mexikansk fototidning. Blev intervjuad, precis 13 frågor fick jag, men då jag skulle skicka bilderna, tio stycken, så slår det mig hur man höjer sitt kvalitetsmedvetande då man ska skicka bilder till publicering i en stor fototidning. Det tar inte många sekunder att inse att det man tagit den senaste månaden och publicerat tex på sin blogg bara är skit. Så enkelt är det, men jag jobbar på en liten bok som heter " Ön du aldrig såg" och där har jag faktiskt fått ihop 12 bilder och räknar med att ha tjugo fram till jul. De bilderna ligger i en egen mapp och jag kör den som bildspel fem ggr om dagen och så fort en bild tvekas, kasta ut den bara. Det ska hugga till då man tittar på sina egna bilder. Smälla till ska det, gör det inte det så är det bara skit.