Trummis, cyklist, hockeymålvakt, fotograf...
Skit samma, men när jag är som mest deppig brukar jag lyssna på musik på högsta volym. Älskar trummisar, Steve Gadd, tex,,,vem vet vem det är i Svedala? Inte många, bara de värsta entusiasterna. Vem vet vem Nibali är i min kamratkrets? Ingen, troligtvis. En av världens bästa cyklister. Steve Gadd är ett fenomen på trummor. Vem vet vem vad NHls bästa hockeymålvakt heter? Inte många, men så finns det entusiasterna, de som håller reda på, de som vet vem Steve Gadd är, som sett Koudelkas bok om den Israeliska muren, som följer Nibali.
Jag har sysslat med allt detta, varit hockeymålvakt, cyklist, varit usel trummis och till slut landat i en fotografkarriär. Alla dessa jobb som lever i ett smalt dike, älskade av entusiaster. En slags ensamvargsjobb. Jobb som aldrig kommer att bli alle mans egendom, utan alltid kommer att vara i diket någonstans.
Det är märkligt att det blev så, livet. Själv skulle jag mer än något annat bli trummis i ett kanonband. Ibland går jag ner på trumaffären på Östgötagatan och tittar på de vackra trumställen och drömmer.
Man är nog lite fjantig. I går tog min årsworkshop slut, känns nästan lite sorgligt, men som tur var har jag en ny på gång. Det rullar som man säger. Nu går den långa räntan långsamt upp, börja hålla koll på era lån. Jag älskar ekonomi, plöjer ekonomisidor varje dag. Egentligen borde jag spela på börsen. En i min släkt gjorde det och blev mångmiljonär redan på 60-talet, men han hade ju också så många andra personliga defekter i psyket så jag skulle inte vilja byta, men spela på börsen var han en jävel på.
Min släkt är helt galen, den ena sidan, arbetarklass, smeder, knegare, den andra sidan, nasare, försäljare av spisar, korvar och tingeltangel på marknader. Snacka om att man blev som man blev. Min morbror sålde korv och annat på de religiösa marknaderna i Lappland. Huva, som man säger. Redan som liten upplevde jag transen i i de religiösa tälten. Det är kanske därför jag älskar trummisar?
Nog om det. Trevlig helg.
