En vacker dag, trots allt..,

Så var det där valet över och Göran Persson sa att han sov gott, trodde inte Trumpen skulle lyckas med så mycket. Mitt förra blogginlägg gick ju som spjutet, långt över två tusen pers som läste det, men lite trött kan man bli på vissa som kommenterar, de som ska tala om vad tex Trump står för. Det har liksom stått i blaskan varenda dag i två månader. Vi vet, jag vet, alla vet. Att hålla sig på den nivån är ett slags självplågande, nåt tröttsamt. Är det inte bättre att lägga energin på något som betyder något? Något som kanske kan förändra något, eller göra livet bättre för någon eller sig själv?

Det är väl inget snack om att Clinton hade varit ett bättre val men i mina ögon ett trist val. Hon har ju precis inga radikala förslag på sin agenda. Det är mer lite som det redan var. Men ta det man oroar sig för. Muren mot Mexiko. Den kommer inte att byggas för Mexikanerna ska betala den säger Trump. Det blir ju inget. Riva upp klimatavtalet. Det jag tänker mest på är ju att det redan är en rörelse mot bättre miljö. Tyskarna inför bensinstopp, San Fransisco ska införa bensinstopp, flyger blir allt miljövänligare, vi letar allt mer sol och vindlösningar för miljön. Det vegetariska växer, det pågår rörelser som handlar om oss. Kan vi också börja fundera över vår PERSONLIGA livsstil så kan vi komma långt. Jag vet folk som är väldigt upprörda över miljön men som kör bil hela tiden, käkar kött och flyger som tättingar.
Obamacare, kan han ta bort det,  å andra sidan så gjorde man ett val, det verkar inte som om amerikaner gillar Obamacare speciellt mycket och det får dom själva reda ut och det har dom väl börjat med genom att göra sina val.

Det som oroar mig är den växande rasismen och den växer ju överallt, i hela världen. Det tycker jag är oroande och det är upp till dig och mig att motarbeta den.

Nog om det. Om två dagar bryr sig ingen om USA-valet längre. Life goes on. På lördag är det vernissage på Galleri Korn, det blir roligt.