tisdag 29 november 2016

Rainy day morning


Rainy day morning. Den grekiska messen fortsätter. Den 24 november var det båtstrejk. Jag hann precis med innan man stängde hamnen. Den 8 december hotar man med generalstrejk. Då ska jag flyga så då ryker väl alla biljetter. Så där håller det på. Grekland är verkligen på ruinens brant eller över. Och alla åtgärder, som givetvis är nödvändiga, verkar inte leda åt rätt håll. Folket straffas FÖR hårt.

Jag funderar på mitt eget liv. Ligger i sängen, en dubbelsäng. Varför är inte min fru här?
Kan man fråga sig?
 Jag brukar tänka på filmen som Joakim gjorde om sin pappa och där Christers älsling A säger att Chr verkligen var en ensam man, en mycket ensam man. Det stämmer. Det är märkligt med den här ensamheten. Att man uppsöker den hela tiden. Kanske för att den är så kreativ. Den är ju betydligt mer kreativ än att gå i en vardag som lunkar på hela tiden. I och för sig kanske det lunkar på här också hela tiden.

Ser att Anders P ska workshoppa i Bangladesh. Duktigt jobbat. Han slår inte av på takten precis.

Hur man jobbar är märkligt. Jag tänker aldrig på att jag jobbar, jag går också sällan ut och "fotograferar". På något vis upptäcker jag när bilderna kommer till mig. Jag går mer ut och öppnar mig för slumpen. Jag tycker sällan jag får några bilder då jag ska ut och jaga bild. Det här är ju en filosofisk diskussion men jag föredrar att vara ute och se bilderna komma, än att gå ut och jaga bilder. Dom bilderna jag tar då jag jagar håller sällan måttet.

Det är lite samma sak då jag gör sk jobb. Det kan bli bra, men det blir ytterst sällan riktigt bra. Koudelka ar en jävla tid på sig under sina jobb, han reflekterar länge över sina bilder, månader, år och jag tror det är där det sitter. Man måste hinna reflektera. Det är som med träning, vilan är lika viktig som träningen.