fredag 18 november 2016

Jesus nakna fötter

En gång i tiden, då jag bodde med barnen hela somrarna på Naxos, så blev man ganska brun om man säger så. Min stackars son höll jag på och tvättade runt munnen, trodde han var skitig, men han var bara brun å det värsta. Vi bodde ju på stranden hela dagarna, under vårt egenartade parasoll som vi hämtat i huset i Mili.

Det regnar, jag väntar, laddar hårddiskar. Sorterar på fejan, alla som har korkade åsikter plockar jag bort. Det blir en hel del. Jag fattar mig inte på folk som tex tror att V jobbar för någon rysk diktatur. Hur står det till?

Jag hoppas V sätter ner foten ordentligt nu med vinsterna i vården. Om de inte gör det, så slutar jag rösta. Det måste finnas ett parti som står för något. Man kan inte hålla på och anpassa sig för att att få vara med i regeringen. Typ MP, som sålt ut sig åt alla håll.

Ja, så kom den där trevliga kvinnan som skulle köpa en bild av Johnny Rotten. Bra, då får man råd med whiskeyn den här veckan också.

Jag har börjat läsa igen, mest deckare. Det är faktiskt mysigt. Jag gick iväg och köpte en fin penna för att skriva i min dagbok. Jag hittade en som satt perfekt i handen och så kollade jag på priset. 189 kr, men vad fan. Gick fetbort, köpte en billigare sak för 25 kr och kom att tänka på Guillo som tyckte det var så viktigt att ha en bra penna för signeringarna annars fick han ont i handen. I min sits är det väl snarare så att man får vara  glad om man får signera något.

Man kan inte få allt. Det är fredag och jag ska fan gå ut och ta mig en whiskey i köket. Jag trivs med livet och kroppen hänger med och grabbarna snackar plötsligt om någon cykelåkning från Kiruna till Ystad nästa sommar. Hur ska man krångla sig ur det då?