fredag 4 november 2016


It´s a question of time,,det börjar redan vid fyra på morgonen. Att man vaknar, tar det eländiga rånartåget till Arlanda, det halvtråkiga flyget till Aten. Går ut och tar metron till Pireus, en timme, byte i Monastraki, sedan rakt ner till hamnen. 
Det är där det börjar. Man taxar ut, en seg, lång resa över havet. Sex timmar, ibland sju. Jag ligger i min fåtölj. Förr var man på däck. Sånt har man slutat med. Man sitter inne och sover.

Det är efter Paros, eller precis då färjan lämnar Paros man känner lyckan då båten passerar udden, gör en lång högergir och man ser ljusen från Naxos. Då grips man av lycka, som en hand som kramar hjärtat och man vill gråta.

Man är på väg hem. Den sista timmen är den som gör att man vaknar till. Nu är klockan elva på kvällen, ljuset inomhus på färjan är glåmigt, så hörs den metalliska rösten som säger Naxos nästa, båten vänder och rumpan går in i kajen, man fäller ut bakändan och alla kliver av. 
Grabbarna skriker på kajen, Jasso John, det är jag, Ti kanis, kala,,,jag passerar den lilla hamnkrogen, det lyser från paralian, passerar rumsuthyrarna, återigen, ti kanis, John, kala, kala,,,och man går genom den mörka gränden där Giannis stängt hojbutiken, passerar genom Kastros nedre del och bilen står på parkeringen. 

Fem minuter senare glider jag genom den sista rondellen, av de två som finns i Naxos, det klättrar uppåt, bergen lyser, byarnas ljus syns i natten, Halki, Filoti, jag glider ner i en dal och sedan bär det uppåt igen. I Halki åker jag in på den smala bron, en brant höger, en backe, gubbarna sitter fortfarande ute på gatan och dricker något, passerar Halki café, Johanna ser min Volvo och skriker något. 
Jag vinkar tillbaka, svänger till vänster. Hundarna skäller på mig då jag passerar olivpressen, parkerar. 
Det lyser i backen, hundra meter hem. Jag passerar Makis hus, tvn är på och han skriker rakt ut genom gardinen.. Jasso Mike,,,och sedan står jag vid min dörr. Klockan är midnatt, släpper ner den lilla ryggsäcken på marken, hämtar en ozou och sätter mig på verandan. Det är natt, det är november, det är sjutton grader och jag ser havet genom natten.