lördag 5 november 2016

Snö o städer



Jag är uppväxt med snö, känner det i kroppen när snön kommer. Igår kände jag något och ser ut genom fönstret. Klockan är nästan midnatt och där faller den.
Jag älskar snö. Det ger en tystnad och det är en religiös upplevelse. Jag minns en julafton på sextiotalet då jag följde min farfar hem. Vi gick i decimeterdjup nysnö och han säger plötsligt till mig. "Mickhael, det är slut nu".

Jag fattade inget av det. Dagen efter dog han. Det var snö och det var en känsla. Det är mycket man känner innan men förstår efteråt.

Polarn ringde från Paris och snackade om skillnaden mellan Stockholm och Paris. Ja, det är en skillnad som man inte kan förstå om man inte har upplevt den. Paris ären STAD, det är inte Stockholm. Paris har en energi som kommer långt underifrån. Det har inte Stockholm. Den där energin finns nästan överallt om man lämnar Sverige. Stockholm är en stad som består av skog och natur, en slags vacker tystnad, inte energisk energi. En annan energi. Eller tystnad. Som när snö faller.