onsdag 24 februari 2016

Moments of glory








Vad är värdet av det man gör? Vad betyder det? Finns många nivåer. Allt från att säkra negget till att visa bilderna. Det kan vara en livslång sträcka.

Det rullar runt. Jag träffar en åkare med breda skidor, gammal landslagsman. Jag berättar att jag under natten satt på tre millimeter tejp under pjäxornas innesida, kommit på att jag är kobent och att fel pjäxinställning gör att knäna slår ihop då jag kantar. 

Vi lyckas passera en kö med småungar och får skäll av en fröken som inte inser vikten av tejp under pjäxorna. Inte heller vikten av att inte vara kobent.

Solen lyser. Ibland lever jag som om mitt liv tar slut. Jag bryr mig inte om att gardera mig. Alldeles för ofta är det så, men jag vet inte heller vad jag ska gardera mig emot. Det kräver ekonomi och jag kan inte gardera mig mot något eftersom jag aldrig har den ekonomin. Om det skiter sig för mig så är jag lost. Jag har inte pengarna att lösa något, skaffa mig någon trygghet.

Det är för sent i livet för sådant och därför lever jag som om jag hade trygghet. Min trygghet är min fru och min talang. Något annat finns inte. Jag inbillar mig inget trams om trygghet eller lugn ålderdom. Jag tror bara på att överleva. 

Jag har lagt upp planen och den går i all enkelhet ut på att leva, leva, leva.

Det är därför jag kan ligga vaken en natt och fixa med pjäxorna och tejpen. Jag kan ligga vaken för att jag tror att tejpen ska göra något med kantningen och det fattade den gamle landslagsmannen. Det fattade inte frökenläraren som skällde på oss. Hon fattade inte vikten av att inte vara kobent.

Alla dom här bilderna är tagna i otrygghet. Det är kanske otryggheten som är det tryggaste vattnet? Det är där man kan ägna sig åt det som håller en vaken på nätterna. Det som leder till den totala lyckan. Den totala lyckan som det kan vara att glida ut på snön på platta skidor, kanta och se att tejpen gör att man inte är kobent längre.