måndag 8 februari 2016

Is och slask...


Det var den dagen då man nästan stod på öronen två gånger. Innerskida och innerskida och slask och is...satans blandning.

Sekunderna innan man går i backen är märkliga. Det är då man inser att snö är lika hårt som asfalt.

Snacka med Polarn E. Hans pump lirar snett. Plötsligt kan han bli stående, knäna viker sig nästan och pumpen skenar. Det är då jag brukar fråga hur han mår. Man får sällan svar, mer den där blicken som säger dra åt helvete.

Polarn E är 78 bast. Den andra polarn är bara 77 och gnölar över att han tappat sikten på ena ögat. Han mumla nåt om att han såg inget på ena sidan vägen då han körde bilen till backen.

Jag är 67 och idag kände jag mig klen. Två gånger i lössnön, benknäckarföre, så slog jag ihop skidorna och vifta omkring rejält. Sånt gillar gubbarna och är snabbt framme och snackar om att man åkte som en jävla stockholmare, som en nybörjare.

Jag gav upp, köpte en macka och fortsatte på budgeten jag gjorde tio i sex i morse. Mitt liv handlar bara om att överleva ekonomiskt. Jag försöker glömma verkligheten, men ibland står den skriven i pannan då man vaknar.

Jag känner mig som om jag är i pannrummet och inte får upp värmen. Vad är det för fel? Det är kanske Mr A som sitter i London  och gnäller. Jävla fjant. Kom hit och snacka med åklagaren och sedan är det bra. Det fattar ju vem som helst att han bara sitter där för att det hela ska bli preskriberat och det blir det sakta och säkert. Tönt, är det enda jag kan säga.

Annars då? Ska bli regn i morgon. Det är det här med pannrummet. Man vill liksom veta riktningen. Ska det bli vår eller är det vinter?