Döttra lira musik med Fågel Roc

Det är fascinerande det här med kärleken till sina barn. Hur mycket man älskar dom, hur begåvade de är, men också hur viktigt  det är att hålla distansen. Att inte låta kärleken bli en tyngd, bara ett stöd för dom.

Det kan vara en tunn linje. Jag brukar gå till mig själv, min såriga ungdom. Hur man kände att föräldrarna fanns där, att de tyckte om en och att man fick vara ifred, men att, i skarpt läge, de fanns där med en famn vid behov.

Jag fick klara mig själv, såg också till att jag måste klara mig själv, genom att ge mig omöjliga uppgifter, som att bli fotograf, eller totalt klassvandra osv, men fortfarande klingar orden inom mig.
" Gör så gott du kan, ljug inte och behandla folk som du vill bli behandlad själv."

Jag skulle vilja kalla det Kungsord. Förhållningssätt till livet.

Älska tillräckligt, skapa ett utrymme, sk frihet och finnas där då det behövs.

Jag tror det är allt.