En dag för mig själv.

Jag publicerar en bild av lätthet. Jag älskar de här dagarna då lättheten infinner sig. Jag älskar dagar utan något bestämt. Mina dagar handlar lika mycket om att bli en bra cyklist eller utveckla min skidåkning som att fotografera eller skriva. Oftast är det viktigare för mig att bli en hyfsad cyklist eller bli en någorlunda bra skidåkare.
Det låter ju givetvis ytterst löjligt att se på det som ett jobb, ett jobb att cykla eller skida, men så ser jag på det oftast, för att bli hyfsat bra måste man arbeta.

Jag vet att det är sjukt tänkt, men det har lett till att jag kunnat försörja mig på det. Skidåkningen har försörjt mig på vintrarna sedan år 2000 till 2014. Nu är jag ju sk pensionär och får väl erkänna att jag taggar ner lite grann. Men fortfarande, jag ser det som ett jobb, inte en hobby.

Den andra grejen som upptår hela tiden är tanken på när jag ska börja skriva och plåta på allvar, när jag ska ta det som ett jobb? Jag väntar på att jag ska sluta cykla och skida, då ska jag ta skrivandet och fotograferandet på allvar igen, som ett jobb, som jag gjorde på sjuttio och åttio och nittiotalet. Det kan ta några år att komma dit, det kan gå fortare, men något annat måste ta slut.

Just nu väntar jag mest. Och ändå arbetar jag. Jag bestämmer mig för att perioden den 1 april , efter skidåkningen, ska bli en arbetsperiod, fram till oktober, då gör jag Grekland. Men, då ska jag cykla också, men mest ska jag skriva och plåta.

Ta det på allvar.

Jag hade workshop med de duktiga deltagarna. Sedan tittade jag på bilder på kvällen och natten. Jag har onekligen en viss kunskap om det här och jag kom fram till en enkel slutsats. Att jag tycker så mycket om det som publicerades och gjordes på sextio och sjuttiotalet. Det finne en enkelhet där, efter den tiden har man börjat skruva till bilderna. Jag kände att jag hörde hemma i sextio och sjuttiotalets bildfilosofi. Det är mitt vatten. Det varma bilderna, de ickeskruvade, typ Strömholms enkla, varma, vackra möten. Dessutom med en kopiering som är positiv, inte förfulande.

Det var där jag hamnade. Det var där jag vill vara och det r där jag kommer att stanna resten av mitt fotografiska liv.

Det är snö ute, det är minus. Jag ska åka skidor. Ännu är det inte dags att börja arbeta på allvar med bilden och texten, men det kommer. I april, då det vackra ljuset anländer.

Det gäller att arbeta och att arbeta handlar om attityd. Att man arbetar helt enkelt.