Jag vandrar med Who...

Jag vandrar omkring. Min fru fyller år och vill väl ha en present. Det är då någon fyller år och man ska köpa en present som man inser hur korkat detta köpande är.
Jag hamnar på en butik som bara säljer skit, billigt, billigt skit. En bok som kostar 90 spänn på en annan butik kostar 40 kr här.

Man kan ställa sig många frågor om det, men butiken är poplär. I högtalarna, The Who, med låten My generation. Den värsta rocklåten mot konsumtionssamhället och den spelar de på hög volym på detta knasterställe där allt verkar vara tillverkat av barnsoldater.

My generation, det var ju en vild, kåt, låt då jag var typ 13 och hade 39 grader i feber och låg i sängen med långkalsongerna på. Vilken låt, man gick ju upp i trasorna. Ett sånt tryck, Pete Townsends gitarriff och den där galna trummisen som slogs hela tiden.

Yeah baby, det var ju en av de här kåtlåtarna som gjorde en till man, i alla fall fick man ju ett embryo till man i sig, sedan var det ju Majakovskij och Henry M, och Nina Hagen och Patti och Angela Davis och Mister Hendrix, den störste magikern, på det lite Brecht och Orwell och Hem och man var rustad för strid.

Ja, och nu, på knasteraffären, bland gulliga koppar och sketna nallar dundrar My generation ut ur högtalarna.

Snacka om att känna sig förrådd.