Roffe och förskotten

Det regnar ute och jag tänker på vänner. Hur många har man egentligen? Det är de gamla, de lite nyare och de nyaste. Men, det är de äldsta vännerna som blir viktigast. Inte för att man träffar dom ofta numera, kanske två gånger per år, men de sitter bergfast i en, deras vänskap, vår vänskap är för evigt.

Roffe är en sådan vän. En gammal. Han har gjort många böcker med mig. På olika förlag. Det har varit samma snurr varje gång. Jag har fått bra betalt, ibland har det gått si så där. En bok, den första, Baskien, fick jag förskott på. 2000 kr, men då jag kom hem med boken hade Roffe så många invändningar att jag ledsna och sket i boken.

Tjugo år senare gör vi en ny bok, släpp på Prinsen, Eldkvarn spelade och Roffe höll som alltid tal. Då påminde han mig om boken, Baskienboken, att jag minsann hade fått tjugo tusen i förskott.

Det roliga var att boksläppet på Prinsen också gick åt helvete. Boken hade svärtat, sidorna hade klibbat och vi beslöt oss för att ge bort halva upplagan.

Det blev en bra kväll, lindrigt sagt.

Sedan gjorde jag en annan bok med Roffe, på stora förlaget. En kväll ringde Roffe mig. " Ska du inte komma hit och hämta lite böcker i källaren"?.
Jag åkte dit med Storvolvon och hämtade en tusen Retroböcker som jag sedan sålde själv för goda pengar.

Så där har det gått på med Roffe. En stark, varm björn. Det går alltid åt helvete, men blir alltid bra.