onsdag 30 september 2015

1965

En av mina tidigaste bilder. Runt 1965, kanske sexton år gammal. Hade just jobbat ihop till en Canon med två hopplösa objektiv. Vi hade också precis flyttat från vår etta med kallvatten till ny modern trea  med heltäckningsmattor och varmvatten. I den lilla ettan fick brorsan och jag bada i kökszinken. Fötterna i den ena baljan och resten i den andra. Morsan hade varma händer. Det är väl vad jag kommer ihåg av det.

I den nya lyan, som var ett under av modernitet, fanns ett badrum med badkar. Det blev mitt mörkrum, En billig Durst som jag också jobbade ihop pengar till, några skålar och en röd lampa och jag hade fixat mitt paradis.

Farsan var inte lika glad för jag ockuperade badrummet och han fick gå ner i källaren och pissa i tvättstugan. Hade jag inte mörkrum, så badade jag i badkaret.

Om man vill se en typisk klassresa från fyrtiotalet så är jag och min familj en klassisk sådan. Pappa som jobbade på lager, mamma städade på nätterna, sparade ihop pengar, köpte en liten skoaffär, fick två söner, varav den ene fortsatte till akademiska studier, blev hippie och frilans. Den andre tog över skoaffären.

Jag växte upp i en tillvaro där det fanns mycket kärlek, lite pengar och man förväntades fixa sin egen cykel, sina egna resor, ja allt, som man ville göra. Föräldrarna kunde skjuta till, visst, men man måste själv fixa minst 90 procent av det hela. Det fanns inte pengar till något annat. Jag minns en jul då vi fick en dyr present,  brorsan och jag. En rullbandspelare. En present tillsammans och vi var i himlen av lycka. Eller en sommar då vi fick tennisraketar men fick jobba ihop till bollarna själva.

Jag kan känna stor ömhet för mina föräldrar. Dom arbetade hela tiden, oro, hur skulle de klara lånet, jobba extra på nätterna, brorsan och jag ensamma hemma, och allt gick. Jag vet inte om det är sedelärande, men något åt det hållet, tror jag.

Och vi var nästan alla på Bergsgatan, som gatan hette där jag växte upp, i samma situation. Vi klassvandrade, från det vi var femton år arbetade vi alla lov, jul, påsk, sommar, man kanske fick ledigt de två sista veckorna, vi förväntades klara oss själva och vi fick vara med om hippierevolutionen.
Amen.