lördag 5 september 2015

Lite trött blev man allt.


Lite trött blev man allt av att komma hem. Kul att bloggen vakna på en gång. Den rullar på trots att jag inte skriver på tre veckor, för ändå hoppar tre, fyra hundra in varje dag och kollar. Sedan skrev jag och direkt två tusen läsare på två dagar.
Tack ska ni ha. Det är fint att veta att ni finns där ute.

Fick just nobben av en fint galleri på att ställa ut. Blir man besviken? Nja, jag blir allt mer tveksam till att ställa ut. Jag har ju en utställning klar på 150 bilder, men vill jag ställa ut den? Jag avvaktar helt enkelt.
Jag läste om Sally Manns memoarer och om Patti Smiths, det lockade, så jag satt igång och skrev själv då jag var i Grekland. Det tar väl ett tag, men jag ska försöka hålla ut den här gången. Jag har svårt för att skriva böcker. Det tar en jävla tid och det är inte alltid roligt, om man säger så.

Det är ett skifte nu. Kanske kan vi ta ifrån rasisterna kommandot. Nu skrivs det om det goda tankarna, om majoriteten. Jag fattar inte varför man skriver så mycket om SD, sjuttiofem procent av befolkningen tycker ju inte som dom. Nu har Merkel gjort något bra och nu ska det bli intressant att lyssna på Löven i morgon på Medis. Nu får han ta fingrarna ur röven och komma loss.

Jag går och grunnar på stora saker just nu. Det tar nästan all min energi. Den andra biten är min ekonomi. Jag sysslar konstant just nu med att räkna, göra budget, planera. Jag planerar alltid hela mitt år i grova drag, hur länge pengarna räcker, när böckerna ska vara klara, när workshoparna ska vara, när resorna ska ske. I princip planerar jag varje år minutiöst.

Jag tror att min planering lett till att jag alltid överlevt ekonomiskt utan pengar. Jag har alltid en plan b, man får aldrig bli tagen med byxorna nere. Den enda gången det skett var för kanske femton år sedan. Då gick jag ofta till Skatteskrapan och kollade hur skatten skulle bli i början av december. Man kunde få besked i förväg och ett år tittade farbrorn i luckan ledset på mig.
- Ser inte bra ut det här....
Jag hade fått en restskatt på 90 000 kr.
Jag höll på att svimma. Det var ju fan min årsinkomst. Jag gick upp Skånegatan med bultande hjärta. Hur i helvete skulle jag överleva en sådan smäll. Jag tänkte direkt att jag rycker ut mina sista pengar i bankomaten och flyr landet, men sedan började jag läsa papperen och förstod att min inkomst på något vis tredubblats. Jag påpekade det för myndigheten och det löste sig.