Om att sätta på sig en hjälm
Stämmer det? Förbrukar man sina bilder genom att visa dom?
Jag trodde i min enfald att man gjorde bilder för att visa dom. Att man visar sina bilder behöver ju inte betyda att man bara visar skit, det kan lika gärna vara tvärtom. Det finns helt enkelt ingen regel. En bra fotograf är en bra fotograf. En sanslös fotograf som Petersen skulle kunna visa sina bilder varje dag o ytterst få skulle ens, med sitt livs bilder, kunna konkurrera med honom.
Jag tror inte man förbrukar någonting. Däremot skadar det ju inte att då och då sätta samman sina bilder för att skapa en bra kontext.
Jag brukar tänka på Lundells blogg. Han kan skriva varje dag, spelar ingen roll om det är mer eller mindre bra, han har den där enorma lägstastandarden. Den där nivån som gör att varje blogg är en upplevelse.
Bränner han sitt varumärke? Nej, vad bränner han? Kanske lusten att skriva en längre roman. Vad vet jag, men aldrig att intensivt skrivande på bloggen kommer att göra att han blir tråkig, uttjatad osv,,,för mig är varje inlägg en slags upplevelse.
Sedan är det ju en annan sak att det finns hur mycket folk som helst, som skriver drapor varje dag, och som är helt oläsliga. Eller visar bilder varje dag som är helt hopplösa. Om de förlorar på det? Inte fan vet jag vad de ska förlora? De har ju aldrig haft något så vad ska de förlora? De kan ju bara bli bättre, förhoppningsvis.
Läste DN om hur man ska bemästra sjukskrivningarna. Allehanda jäkla trix. Hur var det om man började låta folk jobba i vettig takt. Det är mest sjukskrivningar i den offentliga sektorn. Är det inte där det är ständigt brist på folk? Anställ folk, dela på jobben och sjukskrivningarna kommer att minska. Varför gå över ån efter vatten.
Slussen är på tapeten igen. Den frågan är nog en av de mest misskötta frågorna i den här stan på länge. Att det ska vara så svårt att se att den Slussen vi har idag, om den tagits hand om, utvecklats på ett bra sätt, hade kunnat vara en fantastisk, mystisk mötesplats. Något att vara stolta över, typ Eiffeltornet, men ack nej. In med en motorväg.
Jag kan fortfarande tänka på Kv Mullvaden innan det revs. Så fint hus, som ersattes av ett skitfult. Ibland då jag går i Hammarby sjöstad, eller på Södra station, så kan jag undra hur man så snabbt får en känsla av slum. Det finns ingen själ i de områdena och det har att göra med att man byggt utan själ.
Min fru säger att jag kan vara elak. Tror jag inte. Jag är väl alltid snäll. Det här vädret tar en viss energi ifrån en. Idag är det ettårsjubileum på cykelfiket,,,,,klart jag ska gå dit och kolla in kakbeståndet.
