Hemligheter i Hemfosa

Hemligheter i Hemfosa. Fricken och jag cyklade mellan 10 till 1600 idag. En jävla repa helt enkelt och jag blev ganska slut. Vi passerade plötsligt ett hus ute i spenaten. Jag kände igen det. En gång i tiden firade jag midsommar där, men festen var så usel så jag gick hem till stan. Jag visste knappt var jag var, men jag följde tågets räls och efter några timmar var jag inne i stan. Det var givetvis på sjuttiotalet.
I samma hus firade jag också en nyårsfest, träffade en vacker kvinna, som ville sova  i snön, trots att det var tio minus och en halvmeter snö.
Ett vackert minne och givetvis sjuttiotal. I alla fall, dessa minnen fick mig att orka köra en Contador i de värsta backarna, annars fick jag mest räkna grusfläckarna på Frickens cykelbyxor.

Det händer mycket då man cyklar. Förutom snödrivan, så tänkte jag på fotografi. De beståndsdelar som är viktigast för mig för att en bild eller flera ska fungera.
Poesi
Politik. En bild måste mena något, vilja något.

Jag känner många fotografer som en gång i tiden var poeter och politiska. Idag är de bara poeter. Och mycket sämre fotografer.

En fotograf, en människa som tar bilder, måste ju vilja säga något. Och vill man säga något så vill jag veta hur man kan koppla bort sig från vår omvärld?

I morse läste jag att haven håller på och dör ut för att vi envisas med att överfiska. Haven håller på att dö ut. Europa kämpar med flyktingfrågan. Kvinnor våldtas, klassamhället ökar......det goda och det onda. För mig måste fotografi driva något, driva en fråga, en känsla,,,,

Poesi.
Politik

I mitt arbete ser jag så många som gör så rätt, men de glömmer poesin. Det går knappt att göra en bra bild utan att fylla den med poesi. Märkligt va?
Hemingway, Majakovskij, Koudelka...det finns otaliga som fyller sina arbeten med poesi och politik.

Nog om det. I morgon vilodag.