Natten är inte längre viktig. Varje ålder har sin tid. Jag har aldrig varit en nattmänniska, jag har alltid varit mer än morgonmänniska. Jag har hellre morgonsex än nattsex, morgonen är mer en aktivitet än natten. Kväll, natt och krog kan vara kul men fyllan lockar aldrig mig. Jag har heller aldrig varit intresserad av att plåta på krogen. Det är sällan intressant, men visst: ibland händer det grejer.
Jag tänker på Eugene Smith. Jag tycker alltid mest om hans privata bilder, dom på sina barn, The loft, däremot Pittsburg tycker jag är trist fotografi, lever inte. För trettio år sedan, i Barcelona, köpte vi en blaska av en gatuförsäljare med Smiths Pittsburgstory. Det blev en helkväll. Vi köpte nästan alla blaskor den där försäljaren hade. Han hade många bra bildtidningar.
Jag tänkte på vikten av att ta personliga, privata bilder. De är de privata bilderna som lyfter en fotografs känsla, att människan bakom bilderna har ett eget liv också. Jag tänkte på barn, kärlekar, det är viktigt att lyfta de bitarna lite också. Inte för mycket, men som pusselbitar i ett eget liv.
Det blåser i Torre del Mare. Det är en ljum vind, men alla håller sig hemma. Jag tänker på Eugene Smiths dotter som står och ritar på en vägg. En underbar bild, eller den på de två barnen som går in i ljusglimten o är en av Smiths mest kända, samtidigt som hans barn tyckte Smith var ett jävla äschle som sabbade deras barndom o deras mors liv. Det är lätt att vara helgon, men svårt att göra föräldraskapet på rätt sätt. Alltid något att tänka då vinden blåser.
