Dagar fyllda av allvar

Konstig, bokhandeln. Ser i Livstycken av Sune Jonsson, Ett mästerverk. Så otroligt bra. Strömholm har länge varit den viktigaste fotografen för mig. Av många skäl, hans bilder, vi var vänner, tyckte om att leva som honom. Sune har varit den andre inspiratören. Sune Jonsson har länge legat i bakvattnet, aldrig fått den respons han borde ha fått. Anledningen är enkel. Medelklasstyperna som skriver om fotografi fattar inte hans storhet. Staden, känslan av staden, nätterna, det lite halvsnuskiga, lockar medelklasstyperna som skriver om foto mer.

Det är en ny tid, det är därför Sunes bilder växer igen, växer till den respons de ska ha, till den storhet de är värda. Det är vackert att se och känna Sunes arbete, på samma sätt som jag ser i Sergio Larrains stora bok.

Det är dock en sak som stör mig oerhört. Det är Max Ström som gör fotoböckerna idag. De har producerat Strömholm, Petersen, Sune J, mfl stora verk på slutet. Alla böckerna har bitvis skitdåligt tryck. Vad är det för jävla slarv de håller sig med? Jag har andra böcker, tryckta av andra bildmakare och där trycket är MYCKET bättre. Det var som någon sa: Det finns två sätt att trycka: Fine art och masstryck. Jag vet inte, tycker nog att det börjar bli lite väl mycket masstryck hos Max Ström nu.

Nog om det. Efter att ha kollat köpte jag semla, sedan letade jag cykelmössa. Det är en omöjlighet att finna en snygg cykelmössa. Måste man åka till Italien för det?