Hemma igen

Det är en märklig resa då man med lättnad säger då man kommer in genom dörren: Gud, vad skönt att vara hemma.
Det blir alltmer tydligt att jag behöver skapa där jag är, runt hörnet, hemmavid. Orkar inte med resorna längre, rycken, samtidigt som kontrasterna är viktiga. Resorna ger kontrasterna.

Toppluva på då jag kom hem, Kul ? Nej, läser Gabrielssons fina text om Frank. Han är bra Gabrielsson, skrev bland annat att jag skrivit att Frank inte betytt något för mig. Det stämmer faktiskt. Danny Lyon har betytt mer och Lyon är ju en elev till Frank, om man uttrycker sig så frankt. Men, givetvis är Frank en  av den viktigaste fotograferna som finns. Den stora grundbulten är väl att ytterst få fotografer betytt något för mig: Bresson och Strömholm, men före dom kommer författarna. Miller, Hemingway, osv, alla de har betytt ofantligt, mycket mer än alla fotografer vars bilder jag sett.

Det sätter väl också fokus på mischmaschen i mitt liv. Att jag egentligen är en skrivande människa, inte en fotograf.
Nog om det. Nu hemma, alla bilder från resan är med mobilen. Nu blir det svartvitt framöver.