Nära Farbror Nickos kafé
Precis där den här bilden är tagen delar sig vägen och man kan gå upp till den vegetariska restaurangen som förr var så berömd. Det låg också ett vilt kollektiv i det huset. Nu snackar vi sjuttiotal, i alla fall vad det gäller kollektivet.
Man kan undra var de tog vägen allihopa? Jag ser dem ibland, mina gamla kollegor och vänner, men det är som något runnit i ån mellan oss. Vi umgås inte på samma sätt längre, kanske för vi vet inte vad vi ska fråga om, vad vi ska få berättat. Vi glider bort istället.
Jag gör det ibland. Jag skäms för det, skäms för att jag inte behandlar mina gamla vänner bättre, ser dom som dom är. Eller så skäms jag för mig själv, orkar inte prata om mitt eget skit.
Jag har många vänner, de är pressade. Fan, så pressade de är. En frågade mig häromdagen om jag inte kunde komma och ställa ut mina bilder på en Fritidsgård. Det är inget fel i det. Jag sa att jag inte hade några bilder, ljög, men sanningen var ju att jag orkade inte göra en gratisutställning till. Inte för att det skulle vara fel, men jag kanske tänkte att mina bilder inte skulle betyda något på den där Fritidsgården. Jag kände bara att jag orkade inte, att han kanske skulle ta någon yngre, hungrigare.
Jag såg på honom att ha var inte nöjd med mitt svar, att han tyckte jag var snål. Det var jobbigt, jag kände ju att jag borde ställt ut, fortsatt kämpa som han gjort, på basplanet. Han tyckte att det skulle vara viktigare att jag ställde ut på Fritidsgården än på Moderna. Att de på Fritidsgården behöver mina bilder bättre, att jag och mina bilder hör ihop med den känslan. Inte med slipsnissarna på Moderna.
Hade han rätt? Ja, på sitt sätt, men jag måste erkänna att jag orkade inte. Jag orkar knappt ställa ut mina bilder i Gnesta. Varför ska dom sitta där, men på Fritidsgården kunde jag förstå varför de skulle sitta.
Varför skriver jag det här? Kanske för att jag känner mig som en svikare? Kanske för att jag tror inte riktigt på utställningar? Kanske har utställningar ett problem? De är för Retro, helt enkelt. De har inget med tiden att göra. De är döda redan innan de kommit på väggen?
Eller har jag fel?
