Från min generation.

Det har varit lite olika diskussioner senaste tiden. Bland annat om världsläget och ekonomin. Jag tycker det inte är så svårt att se läget, speciellt inte om man som jag är utbildad ekonom. Den nya grejen är en ny moral, eller en nygammal moral, som börjar komma tillbaka. Att man inte bara kan handla på lånade pengar, utan att cash is king. Folk är försiktigare med stålarna helt enkelt och då får marknaden inte upp sin fyraprocentiga avkastning, det går til och med bakåt, blir minus i kassan. När det blir minus, det är då man börjar tänka i nya banor.

Jag skulle vilja ha en 35 mm till min kamera. 40 mm är okej, men 35 is the  shit,,det där lilla extradraget som blir. Folk snackar ljusstyrka, en ljusstark glugg blir skitstor, tung och svindyr. Man behöver aldrig högre ljusstyrka än 1:2, mer ljusstyrka är bortkastade pengar.

Läste ut Pynchon, bler för flummigt på slutet,men jag gillar energin. Ser att Sev infört betalning på sin blogg. Hon är en av få unga fotografer som i mina ögon är intressant, Goro en annan, Landskrona, Petter, Bogren och kanske någon till. Grejen med de unga är att de försvinner snabbt. Jag förstår varför, det finns ju ingen marknad, finns ju ingen som vill betala, vad ska man leva av?

Jag är så jävla trött på folk som tror att kulturen går runt av sig själv. Det är för lite folk som bryr sig om kultur, så har det alltid varit, därför är ju kulturen oftast befolkad av övre medelklassare som har hjälp hemifrån, har en slant i fickan eller något annat stöd. Inte ens för dom är det enkelt. De får hela tiden tära på sitt eget kapital för att överleva,,,svårare än så är det inte. Efter tio år är kapitalet slut och även de är nere på tandköttsgnagarstadiet. Jag säger som Slas, har man gett sig in i det här ska man verkligen veta att det finns ingen nåd. Det är ett jävla arbete, helt enkelt.

Visar en sommarbild, kan nog behövas...