Ola, Rektorn, ringer från Åre. Han är ju heltidslärare, duktig fotograf och har nu gett ut en fin bok om Åre. Jag har sagt ganska många gånger att han sitter i en väldigt fin sits. Att han ska skildra Åre ur ett annat perspektiv, mer basic, skippa det här glassperspektivet. Nu har han gjort en bok om vardagsÅre, byn på dagarna, då livet levs i sin vanliga lunk. En fin bok, en bok vars bilder kommer att bli Årehistoria och som med tiden kommer att hamna på fina museet Jämtia, kanske tillsammans med samefotografen Thomasson.
En annan som gjorde sin bok, är Alf Johansson. Han har hittat sitt ställe, natten. Där finner han sitt uttryck. Det är vackert att se att man kan finna sina egna uttryck bara man tänker till lite och framför allt känner efter hur man vill leva.
Fina killar, bra böcker.
Ibland har jag svårt att förstå hur gammal jag blivit. Jag tycker ju båda dessa herrar är äldre än mig men jag har plåtat minst tjugo år mer än dom, kanske mer,,? När de säger vad de tänker om tex Kenneth Gustavsson, så kan jag berätta, eftersom vi gått genom nätterna mellan olika fester och snackat om livet.
Det är egentligen ofattbart vad jag varit med om. Nu ska Fotografiska köra en ny glassig reklamutställning. Jag är besviken på Fotografiska. De har haft en del bra utställningar men framför allt har de behandlat fotograferna så dåligt. Det är inte alls roligt att höra alla historier om hur mycket skit fotograferna fått ta emot. Jag kan bara gå till mig själv. Inget ställe har behandlat mig så uselt som Fotografiska.
Nog om det. När jag skriver det här sitter jag på landet, börjar få upp värmen i den lilla torparstugan. Cykelsäsongen är slut, jag skriver i hemlighet. Om ett tag reser jag till fjälls. Det kan knappast bli bättre.
Kommentarer
Skicka en kommentar