Från min generation.

Det är slutet av november. Igår fick folk lön igen. Det regnar och jag känner mig fortfarande kräksjuk, min son och fru likaså. Det är en kämpig tid, försöker tänka mig tanken att vara på Naxos, se ut över hamnen från balkongen eller se ut över bergen från byn Mili. Det går hyfsat, men skulle känna mig lätt deppig där också.

Det är skidåkning på tvn. Det räddar dagen. Igår på krogen så slog det mig hur vi alla som är över femtio inte tycker det är så speciellt med krogen längre.Man längtar hem till soffan och en god bok eller boxning på Eurosport. Det är så det är, bara att fejsa.

Ja, ni märker. Det här är i många stycken en lite äldre mans funderingar. En man som  just nu skulle vilja piggna till lite. Okej, jag skapar i alla fall och hoppas kunna börja träna på måndag. Ja, på måndag då fan ska allt vända.

De svenska skidåkarna har vita, helvita dräkter. Påminner om vinterkriget.Eller lumpen.

Jag köper bröd från Salt å Kvarn. Dom är bra. Har man en gång börjat käka surdegsbröd så är det kört, man kan inte äta något annat efter det. Saltåkvarn är fantastiska, men det kan bli för mycket också. En gång i tiden, då photoshop var nytt, hade jag en photoshoplärare som också var bagare på Saltåkvarn. Han kom en gång i veckan och vi körde photoshop fram och tillbaka i timmar och då menar jag timmar, typ sextimmarspass. Han hade dessutom alltid med sig bröd, tio limpor varje gång. Efter ett tag var frysen full och jag förstoppad som en kamel av allt det tunga brödet. Efter ett tag, något år, flyttade han till Bergen, och jag fick ordning både på Photoshop och magen.

Nog om det, denna novemberlördag då det regnar i slutet av månaden.