Om det här med workshop..

 På workshops och liknande saker får jag ofta frågan: Hur ska man förhålla sig? Jag svarar alltid: Om det gäller människor, NÄRA. Man måste vara på snackläge, avståndet en meter eller två, men man måste hänga ihop på något vis mentalt.

Det är en slags gatufotografi men den är inte dold, även om vissa bilder blir tagna ur ett dolt läge,,,sådan är fotografin. 

Man ska göra det enkelt. En bild innehåller egentligen bara tre element. Det som händer, kompositionen och grafiken i bilden. Det finns stora teoretiker som snackar om vad som händer utanför bilden, utanför bildens ram. Herre Gud, hjälp mig. Då börjar vi snacka om bearbetning i betraktarens hjärna. Det lämnar vi hädan.

Det som finns i bilden är motivet, grafiken och kompositionen. Glöm resten.

Det är på något vis slut på de resande fotograferna, covid, miljön osv och då kommer vi till enkelheten. Man tager vad man haver. Man siktar in sig på roligaste stället där man bor, går dit med kameran och knäpper utav helvete, ÅTERVÄNDER med bilder i handen som man delar ut till dom som var med på bild.

Ja, det är fotografins grundtes. Gå dit och knäpp, gå hem och gör bilderna. Gå tillbaka och dela ut dom och passa givetvis på att ta nya kort och återvänd igen och dela ut dom också och så tar man en kaffe, snackar skit och tar en nytt kort igen,,

Ja, nu har jag ju sagt hur det går till. De här korten ovan är ju bara en enkel påminnelse om att gå ut och träffa lite folk och sedan om man är medveten om vad man sysslar med så sätter man ihop något. Jag ser ju  att min käre vän, Synnöve Silverberg har börjat plocka ihop sina fina bilder från Barcelona. Blir jättebra, en smart kvinna som fattar hur det går till. Det finns andra som borde lära sig av henne. 

Den sista aspekten, och det är ju den svåraste, men det kan ni skippa, ni som bara vill ha kul. Den sista aspekten är något som min polare kirurgen sa: Man blir aldrig en toppkirurg om man inte jobbar 80 timmar i veckan. Det gäller alla konstnärliga jobb. Det är inget jobb. Det är fan ett kall för dårar där man satsar allt och priset är en slags lycka. 

Men, det kan ni skita ı. Gör din grej, swing it, som hon sa, Alice Babs.

Om ni tittar på bilderna ovan så ser dom ju ganska anskrämliga ut tekniskt, har inte lagt ner ngn möda på det, men ni ser den historiska betydelsen. Vi ser kamrater som inte finns med oss längre, vi ser att saker och ting ser inte likadant numera. Det är fotografins styrka. Se er själva som förvaltare av tiden och känslan i den tid ni levde.

Buenas