Bergsgatan 49...

En resa i minnen. På femtiotalet då vi bodde i vår lilla etta på Bergsgatan 49, brorsan och jag hängde ihop hela tiden. Vilka enormt enkla nöjen vi hade. Ett av de vanligaste var att vi satt i vår ganska långa hall och spelade fotboll på golvet. Vi tog elva knappar var ur morsans syskrin, satte upp något som skulle föreställa mål på varje sida och sedan hade vi en tunn, hård knapp som skulle föreställa fotbollen. Den knäppte vi på varannan gång tills någon lyckades skjuta den i mål hos den andre. Eftersom jag var äldst så vann jag oftast vilket kan vara en del av min stora självsäkerhet i vuxen ålder. Jag förlorade liksom aldrig och brorsan fick stryk hela tiden så han fick kämpa mer för att få ett riktigt ego. 

En annan sport vi hade var att torrspela hockey på gården, sommar som vinter, spelade vi med våra hockeyklubor i timmar. När man tänker efter går det inte att förstå att ens föräldrar stod ut, främst morsan. Hon var ju som många andra mammor hemma med oss en lång tid. När vi flyttade till Bergsgatan 32 började allt mer rasa ihop. Jag växte ifrån brorsan, skulle ut och träffa brudar medan lillbrorsan satt hemma och såg övergiven ut med mamma  och pappa. 

När jag var femton fick jag en ny kompis, Christer som hette Berg i efternamn också. Han och jag blev ett ganska vilt team. Christers pappa var handelsresande i Gumperts läromedel och körde stor snygg Merca och Christer, som var ett år äldre än mig, drömde om att bli rallyförare och samma med mig. Det slutade med att vi började tjuvköra Mercan på nätterna, steg upp vid två på natten, rullade ut bilen ut garaget och var sedan ute och körde med den någon timme. Efter ett tag fick vi känslan av att Christers farsa misstänkte något så nu skaffade vi oss en drillborr och skruvade tillbaka mätarställningen på bilen. En söndag då gubben var borta anmälde vi oss till en backtävling på Södra Berget. Det var en grusväg som slingrade sig uppför. Vi hade inget körkort någon av oss, 16 och 17 år gamla och vi kom trea i tävligen. Vann gjorde en kille med Mecedes 300 sl, den med måsvingar. Dagen efter, på måndagen, visar mig brorsan tidningen vid frukosten.

Micke, har du sett. Ni är på framsidan på tidningen. 

Jag höll på att få en chock, tänkte att nu åker vi dit, för på bilden syns hur jag titar ut genom fönstret då vi passerar fotografen. Jag gömde mig en hel vecka för jag trodde Christers pappa skulle ringa eller komma över och ta oss i örat. vi klarade oss men fortsatte att köra illegalt. Vi skaffade oss en Folka som vi trimmade, körde på isbanorna med den, men en natt så kraschade vi rakt in i en äppelträdgård och bilen blev skrot. Men vi gav inte upp så lätt, vi fortsatte köra med Mercan men en natt körde Christer ensam och mejade ner några lyktstolpar, åkte dit, men i sedvanlig ordning klarade jag mig.