IN THE MOOD

Igår la jag upp en länk med några fantastiska gatufotografer. Den tätheten de har i sina bilder påverkar. De jobbar också sällan, eller aldrig, med effekter. Jag tänkte på det då jag gick ner till Halki idag för att plåta lite, tänkte att det skulle hänga folk på fiket. Det gjorde det inte.

Däremot upptäckta jag annat. Att den unga tjejen var ledsen och jag visste varför. Hennes kille hade lämnat henne för en annan. Alla är sårbara.

Jag vandrar runt. Christina från Italien hejar på mig, men hon stannar tre meter ifrån, går jag närmare tar hon på sig masken. Jag gillar henne. Hon är allvarlig och rolig, men nu också rädd. 

Jag tar i alla fall ingen bild. Cyklar hemåt igen, tänker på vardag, bilder. Hur lång tid bilder tar på sig för att komma fram, bli en del av en. Vissa behöver kanske tio år, kanske är det saknaden i dom som då kommer fram. Gatufoto är ju fotografins Formel 1, inget är svårare. Jag drivs mellan gatan och beskrivningar som Eugene Smiths  The Loft. Vilken fenomenal beskrivning av ett hus, Anders Petersen gjorde en gång i tiden, på sjuttiotalet, en fenomenal beskrivning av ett hyreshus på Söder,,Åh, så fint, nästan romantiskt.

Båda blev dessutom bättre eftersom det fanns en berättelse kring bilderna. Jag älskar berättelser. En del bilder blir man kåta av, en bild här ovanför förföljde mig i flera år för den var så sexig, och det är inte den nakna kvinnan. Det finns alltid ett element som är hemligt, personligt.

Det är som med all konst, man måste öppna sig, men fotografen måste också vara öppen. Det är därför jag gillar Larry Clark, Danny Lyon, Ed van der Elsken, de är öppna men inte för öppna, lite magiska. Älskar sådant. När det kommer till gatufoto, i alla fall svensk, så är det inte öppet, snarare känner man låsningen. Och  det andra alternativet är att gå över gränsen, bli för öppen, för enkel, för ointressant.

Det är sådant jag tänker på när jag cyklar och väjer för stenarna på stigen. Alla jag möter är fransmän, kvinna som man. Jag har inte sett en nordisk kvinna eller man besöka vår by i sommar, inte sett dom på fiken.

Jag klarar mig med italienare eller fransoser, de är fina. Det kommer inte ens tyskar. Då fattar i läget.

Vilken är den största berättelsen idag? Covid, nej,,,,den största berättelsen är som alltid berättelsen om kärleken mellan människor.