At the place

 

Nick stoppar mig då jag passerar hans bord. " Sätt dig ner ett tag. Jag bjuder på ett glas". Jag stannar givetvis. Han sitter därmed sin franske flickvän. Hon ligger utspilld i ena hörnet och röker, sippar på ett glas vin. Hon är snygg, typ internationell hippie med stil.

             Nick ser lite trött ut. Han renoverar hus, en stor ruin och jag frågar hur det går. " Vet inte, jag kanske          aldrig får se det klart. Det är ett stort jobb. "Minsta man kan säga", säger jag och vi skålar alla tre. Det är den där typen av natt  då sammet blir siden, sensuell, vacker, svart. Hans flickvän med marockanska rötter säger att hon ska åka till Anafi i veckan och sedan Hydra. Det kostar pengar, om man säger så. 

Vi tar en öl till och de röker några cigg till. Nick berättar om sin magtumör han tagit bort, att han aldrig gått tillbaka till sjukhuset. "De hittar ju alltid något fel på en så fort man sätter sin fot på sjukan". 

Jag kan inte ge honom mer än rätt. De grekiska doktorerna är duktiga, inget snack om saken. Det är inte farligare att bli sjuk i Grekland än i Sverige. Min belgiske vän Alex, dyker upp med sin son. Han har suttit fast i Belgien i ett järngrepp på grund av coviden men nu har han anlänt. Grekerna blir allt mer nervösa för fallen ökar, en del beror på turismen men allt mer på att folk ledsnar på look down, masker, distans och skräckpropaganda.

De blir helt enkelt ett val mellan att leva, ta en chans eller låsa in sig. Jag kan inte klandra unga människor för att de umgås. Fan, var jag tjugo och kåt på en brud så är covid det sista jag skulle tänka på. Leva livet är viktigare än att isolera sig. Om man betänker hur de sk riskfallen, de över 70 ska isolera sig så känns det rent korkat, varför ska du isolera dig i två år, o ha fruktansvärt tråkigt och kanske dö av tråkighet. Gå ut o umgås och använd hjärnan, tvätta händerna, men se till att träffa folk och utbyt tankar.

Vi tar en öl till, Nicks tjej som jag inte fattar vad hon heter, trots jag frågar två gånger, blir allt mer laid back där i hörnet. Hon snackar om vikten av att ta det lugnt på morgonen, vikten av sensuella morgnar och jag fattar vad hon menar. Nick ser trött ut, tröttare. Det är vl han som sliter med renoveringen. Hans sköna donna är den som planerar och håller upp tempot. Nick tycker vi ska dra til Aphirantos eller Damalas. Det är musik i båda grannbyarna, men hans donna säger att de ska gå hem.

De blir så och båda Nick o jag är glada att vi slipper musiken. Det går genom byn bakvägen, jag cyklar genom huvudgatan. Mycket folk, luktar mat överallt och jag bli blir hungrig.  Hemma håller jag på att cykla på Skopan som ligger på vägen och piskar med svansen. Jakt pågår.  Jag smiter förbi och inne på gården kommer den andra katten, Gudrun, till mötes. Hon är den sanna hemmakatten. Skopan är den sanna jaktkatten.

Jag sätter på ACn en kvart, det är ändå 32 grader klockan elva på kvällen. Kollar lite löst på Milan och Calgari innan jag släcker lampan och somnar utan lakan över kroppen.