Kväll

 Kväll, natt, Lundell sjunger om stjärnorna. Han är ruggigt bra ibland. Min hjärna är som potatismos. Ägnade dagen åt att layouta upp en bok på 290 sidor. Helvete, vad bra det blev. 

Det är häftigt då man blir så satans nöjd, då man är världsmästare. Nu kan jag ligga lågt, tjata på Maestro Gabriel så han får ur sig en text som håller Nobelklass. Det klarar han lätt om man hetsar honom lite.

Annars funderar jag på morgondagen, Eva Dahlgren sjunger, sådan pipa hon har. Kommer ihåg då hon var här med Eva A och pressen jagade dom överallt. Då låg vi och bada nedanför Paradiso i Agia Anna. Minnen. 

Jag minns en resa med systrarna A, hur vi hängde i evigheter på Europas värsta flygplats, Santorini och hur Eva D och jag satt på golvet och snackade om livet.  Det var den tiden. I alla fall, en fantastisk artist. Fantastisk.

Morgondagen har en annan uppgift. Jag ska köpa motorsåg. En gång i tiden jobbade jag i skogen med motorsåg. Det var den tiden också. Sedan ska jag köpa en skottkärra. Mitt liv blir bara enklare.

Katterna är ute, det pågår ett krig med en annan katt som de verkligen tar spjärn emot. Jag kan konstatera att mitt nybyggda katthus fungerar. Skönt.

Annars brukar inte mina byggen fungera, framför allt inte de båtar jag byggt. Alla har sjunkit utom den jag fick gasta på och som vi vann ett lopp med. Jag älskade att segla då jag var ung, flying dutchman och sedan gick jag över till havskryssare. Hade en dröm om att få bo och leva på en sådan båt. Nu har jag gjort det och det är krångligare än man tror, men drömmar är till för att genomföras.

I alla fall boken jag gjort idag, kickade hela mitt nervsystem. Så mycket kärlek, så mycket skönhet, så mycket vackra ögon. 

Idag då jag satt på fiket och tänkte på Covid kom två systrar, de var lite runda i formen, var så oändligt vackra, kanske 45 år och jag tänkte på min mamma och hennes syster Maja, som båda alltid var runda och fina, varma, glada, blixtsnabba  käften men fyllda med så mycket kärlek att bullarna alltid blev dubbelt så stora än det var tänkt. Det var bra för mig, jag var bra i alla idrotter, men så smal och mager att mamma grät och inte trodde jag skulle överleva barndomen.

Jag kommer ihåg hur vi tittade på mina naglar. Jag hade fläckar och mamma påstod att det berodde på att jag inte drack mjölk. På den tiden åt vi inte ost, det var kaviar på mackorna som gällde, eller leverpastej eller det bästa, messmör. Anyway, jag tog igen allt med tunnbröd och hjortronsylt den dagen mjölken kom i tetra och var pastöriserad. Jag hatade komjölk.

Märklig blogg det här. Inser att hela min kropp är fylld av salt, från havet. Jag kommer att sova som en sardin i natt.

I morgon motorsågen.