What can a cat do for you?

En stilla eftermiddag i det vita huset. Sommaren är på väg att ge sig och man kan börja öppna dörren och fönstren. Jag öppnar dörren och lägger mig på den svala sängen, det är ju ändå 25 grader ute. Skopan kommer in, lägger sig lojt mellan mina ben. Gudrun, den andra katten, lägger sig i soffan och sedan slocknar de båda.
Det var en vår med pandemi. Det var en vår med skräck i alla former, rädsla. Ingen visste vad och hur. När min polare kom till huset i mars var han mycket sjuk, han är inte riktigt frisk ännu, fem månader efter han vacklande in i huset. Han har som många fått den där enormt hesa, skräpiga rösten.

Tiden gick o vi kom att förstå en massa. De viktigaste är kanske att man måste smittspåra och testa. Ansiktsmasker, dessa tygstycken, har ingen lyckats bevisa att de betyder något för smittan. Det som gäller är social distans, tvätta händerna, vara försiktig och isolera de som blir sjuka, direkt och smittspåra. Något annat finns knappast.

De säger att det kommer ett vaccin. De sa det redan i våras.  Kanske till våren, det tog mer än ett år att få fram. Det går till del äldre, de unga klarar sig ändå. På ön gick folk i konkurs, en massa tragiska öden, märkligt många klarade sig inte ekonomiskt. Man har lånat för mycket, alldeles för mycket. En grekisk sjuka som hängt med sedan man gick med i EU. Noll framförhållning och den högerinriktade regeringen har mest stött de som redan har och Grekland är återigen nere i källaren och skyller på andra för att ekonomin är sämre än någonsin.

Jag ligger där och drömmer, törs inte röra benen så Skopan vaknar. Det blåser svagt utanför dörren, myggen är borta och på berget passerar getterna i en lång rad. Man hör hur hundarna skäller och pinglorna skallrar då de passerar högt uppe på berget på sig väg mot Potamia.

En stor hund kommer in i huset. Katterna lyfter på huvudet. Det är Nemo, Alexs hund. Han och katterna är kompis. Han går fram o nosar på Skopan o på kattvis klipper hon till honom över nosen. Nemo frustar lite och försvinner ut. Jag kliver upp, vet att Alex vill ha kaffe och går ut på gården för att möta honom på verandan.