Corona o livet

Jag tänkte att jag inte skulle skriva om Corona och de andra länderna men utan tvekan är det så att vårt sätt att angripa problemet är ett slags fiasko. De dör alldeles för mycket folk i jämförelse med hur de andra nordiska länderna har det, vi är sämre än båda Brasilien och USA om man slår ut det på befolkningsmängden.

Det sägs att vi har kunnat ha igång ekonomin bättre och det kan stämma, men folk jobbar ju hemma överallt även om de har hårda lockdown, de som behöver gå till jobbet får gå till jobbet osv. Många länder har nästan samma öppenhet som Sverige, ungar får gå till skolan osv, och ändå har vi sådant värdelöst resultat och jag tror faktiskt inte att en sk andravåg kommer att göra att vi kommer att ligga speciellt mycket bättre till.

Vi har gjort några stora misstag, resorna på sportlovet, skulle ju direkt ha satts i karantän. Det var det första jag tänkte på då larmet gick och mina polare som kom hem från sina sportlov och gick direkt till jobbet. Det andra är den katastrofala äldrevården, ett politiskt beslut, som tyvärr fortsätter.

Nu är det snack om masstestning. Varför kör man inte igång direkt? Grejerna finns ju. Tyskarna masstestar, Sydkorea, Island name, men inte Sverige, här har det hamnat i något byråkratiskt krångel. Idiotiskt.

Jag har polare som varit sjuka i två månader, går till doktorn och blir inte testade, det bara antas att de har coronas. Vilken befrielse det vore att VETA om man har det eller ej.

Jag tänker inte döma ut den svenska modellen, men om man jämför med tex Grekland så är det ett totalt fiasko, samma mängd människor, och väldigt få döda i jämförelse med Sveriges massor. Jag tror nu att det hade varit bättre med en kraftigare nedstängning, masstester än det vi har hållit på med, för inför den andra vågen är alla mer på tårna och skyddar sig på ett annat sätt och kommer det ett vaccin i maj nästa år och Sverige har 10 000 döda och våra skandinaviska grannar bara 1500 så kan vi konstatera att vi valde helt fel väg.

Jag känner mig lite upprörd över detta faktum att vi har så många döda och att så många verkar ha dött i förtid på grund av politiska beslut och fel beslut. Jag hoppas verkligen att slutresultatet visar på att vi gjorde rätt eller i alla fall halvrätt, men just nu ser det tyvärr ut som vi gjort väldigt mycket fel.

Vad mer att säga i denna fråga? På ett personligt plan känner jag mig dränerad, orkeslös, kroppen har tappat power mentalt och fysiskt, rädd för sjukdomen för jag känner fyra personer i min närvaro som dött och flera som aldrig verkar bli friska, jag tror jag blivit lite socialt handikappad, vill inte träffa folk längre, bara ute på ett fik i solen, verkligen inte gå på middagar osv, inte heller gå på krogen,,ja, så det kan bli.