Besvikelsen

15 juli är det nya datumet för icke nödvändiga resor till utlandet. Jag blev lite besviken då jag hörde det, men det var ju också väntat.

En hund och en kvinna. Jag räknade ut tiden jag tillbringar på rygg i dessa tider, mycket, mycket. Om jag är vaken mellan 0700 och 2230, så tillbringar jag i alla fall 3 av dessa 16 timmar på fötterna, dvs jag går, fikar eller cyklar, resten, 13 timmar på rygg med datorn eller en dagbok. Jag har aldrig varti ngn som sitter vid ett skrivbord eller håller på med hobbies. Jag lyssnar på musik eller skriver eller läser om något.
Jag har inga hobbies. Så enkelt är det. Inga hobbies. Frågan är om jag någonsin haft hobbies? Allt jag sysslat med har varit samma sak: Läsa, skriva, träna. Tror aldrig jag gått på någon kurs av något slag.

Jag har alltid sagt att det svenska vädret är ett av de värsta vädren i hela världen men får alltid mothugg med tanken om årstider, att vi har fyra årstider. Jag fattar inte tänket. Har de någonsin varit utomlands. Alla länder har årstider. Sveriges bästa är vinter med massor med snö, men då ska man bo i Norrland. Stockholm har något av de värsta väder som finns, dvs inget väder alls. Någon vecka per år kommer något som liknar sommar, men annars är det evighetsgrått.

Det snackas mycket om Corona och det är verkligen svårt att tycka o tro något. Jag antar att alla gör vad man tror på och vill göra gott. Vi har onekligen många döda, sorgligt nog. Man kan fråga sig varför? Hur det kom att skena iväg? Har lockdown sådan stor betydelse? Är det lite slumpen som gör att det skenar iväg? Det finns så många olika aspekter att väga in som man inte riktigt visste hur man ska hantera men det kommer att visa sig och det viktigaste är att vi för universiella erfarenheter. Min son som jobbar på ett multistort företag testade sig på jobbet, alla testade sig och många hade haft corona utan att ens fatta det. Säger något om problematiken.

Det gäller att vara ödmjuk. Med ålders rätt så känner jag alltmer att man ska vänta med omdömen, avvakta, låta lite vatten rinna mellan fingrarna innan man tycker något.

Lundell km med en brakare, 900 sidor. Sorterar han något och den har ju fått lite tveksamma omdömen. Jag skulle vilja att han återgick till att skriva romaner som Vinter i Paradiset, fantastisk bok, sedan började han långsamt svälla ut, blev oformlig. Jack var ju också en sådan där ganska oformlig bok som jag aldrig riktigt tog åt mig, men de två, tre som kom efter var grymt bra.

Kvinnan på bilden, Aphirantos, en by strax ovanför min by, Monitsia. Jag brukar cykla dit, en timme uppför, sedan är man i den klassiska marmorbyn. Ett riktigt turistställe på grund av sin enorma skönhet. Ett ställe som man ska besöka på morgonen, eller kvällen.