Avd oväsentligheter

En vinterdag. En katt. En längtan.

Det handlar om vad man ställer in blicken på. Ställer in min på sparkcyklar, elsparkcyklar. Hur jävla irriterad kan man inte bli. Jag tänker: Hur fan tänkte dom när de parkerade. De där förbannade sparkcyklarna står ju precis hur som helst. Det är inte hur de står som irriterar mig, utan hur fan de tänkte då de parkerade? Typ. jag ställer den här rakt över trottoaren så folk kan gå ut på gatan då de skall passera. Det är den rena dumheten som jag snear in på.

De och dem? Har svenska folket helt tappat greppet om språket? Var jag än läser så ser jag folk som inte kan skilja på de och dem. Dem kom till mig, kan någon säga...Vad är det för fel?

Såg Tarantino igår. Hur mår den karln egentligen? Varifrån kommer det här makabra våldet han alltid visar och njuter av att visa? Det är så enormt spekulativt och känns så sjukt och oftast också helt out of context. Jag googlar och läser på om våld och Tarantino och en massa intellektuella människor babblar om hans referenser till filmhistorien( ointressant) och att hans våld är humoristiskt. Jag kan inte hålla med om det. Jag tycker det är för mycket, tillför ingenting, snarare bara äcklar och driver mig bort från storyn i filmen.

Det är det sedvanliga svenskvädret, dvs inget väder alls, sol, regn, blåst, moln,,hela kartan, hela tiden, Som gjort för depressioner.

Kristina Lugn, var speciell. Har inte läst något av henne, men vi bodde grannar en gång i tiden. Alltid kul att se henne.

Den här coronan är påfrestande. Snackade med en polare som haft det, liter ruggig någon dag och tappade smaksinnet. Andra dog. Det är hela skalan och man förstår inte ett skit. Mitt läge är att det ska bli måndag, att något ska starta inom mig, att tiden ska vända. Det verkar ta ett tag.

De och dem. Fundera på det.