Fredag 8 maj 2020

Den lilla flickan på Tyresö slott. En av de första mobilbilderna jag tog.

Idag, en hopplös dag, helt lealös. Man har väl torskat på skiten? Orkar knappt förflytta mig. Läser om skiten i DN, att man tror att alla länder i Norden ska hamna på samma nivå med tiden. Jag sparade artikeln för jag vill se om det stämmer.

Man är en sådan som inte glömmer.

Jag brukar vara en ganska sorglös person, men just nu känns det lite tungt, jävligt tungt och jag försöker sätta fingret på vad det är? Troligtvis den saknade friheten, den stora friheten. Jag har aldrig saknat tryggheten, men friheten. Jag svälter hellre än jobba, det kan jag säga direkt. Jag tror mig alltid om att kunna överleva. Märklig människa, men gå och slava har aldrig varit min melodi, men så har jag aldrig begärt något i sk statushänseende. Jag vill bara vara, kunna äta mig någorlunda mätt.

Det är det där att jag inte orkar. Jag har aldrig orkat med något mer än att leva på mitt sätt. Jag skulle inte ens vilja jobba för lön en vecka, eller tre timmar en dag i veckan. Det är för mycket. Jag avstår hellre.

Ja, jag vet, det låter för jävligt. Men, så är det. Jag vet inte vem som kom först, Kronblom eller jag?

Jag skickade en Skogsnäsbok till en människa som kändes ung, kändes bra. Min fru är på kolonien, så ofta som möjligt. Jag vet inte vad jag vill göra så ofta som möjligt. Hela mitt liv handlar om att få vara ifred? Är det så,,,,måste fundera lite...

Fotografi, Sune, Chr, Smollan, Tuija Jh, Anders P. Gerry.....söker redan ut vad jag gillar, det är som att det finns en bra nivå, anpassad, men de bästa typerna är smått desperata, det brinner till och tyvärr brinner det inte tillräckligt kan jag tycka bland många unga fotografer. Det är som det inte finns något att berätta, att stilen, uttrycket går före innehållet, känslan, berättelsen. Jag hänger inte med där, den kanske bästa fotosajten på tex Facebook är ju den med gamla Stockholmsbilder. Är det nostalgin, men kolla också skönheten. Kolla bara en sådan enkel bild som Strömholm tog på sin Dagny på Bastugatans tak, med en bakelittelefon. Varför är den så bra? Eller en del av Gullers bilder som jag förr tyckte var dåliga? Är det för att de berättar något, sätter samman bakgrund med förgrund, känsla med beskrivning.

Jag tyckte tex att Anders Ps bästa bild på hans stora utställning var den på Slussen, en beskrivande bild medan alla andra verkade tycka att de nära, intensiva bilderna var bäst. Jag är väl en sådan som älskar att leta i bilderna och försöka förstå hur det var. Alltså ganska hopplös, troligtvis.

ASS, är en fruktansvärt fin poet. Ni som vet vem det är vet vad jag snackar om. Hennes bilder innehåller alltid det där märkvärdiga, det som knappt syns men känns.

Ja, trött är man, konstigt nog blir man lite mindre trött om man tar ett pytteglas vin. En märklig omvänd kombination kan man tycka,