Torsdag 7 maj
I alla fall. Dagarna är ohyggligt sega. De dagar jag inte cyklar är de dagar jag mår sämst, men jag ids inte cykla fyra mil om dagen varenda dag. Det påminner mig om slaveriet då jag strålade prostatan fem dagar i veckan i sju veckor. Det blir ett slags arbete. Å andra sidan att vandra omkring på Söder som ett spöke utan mening är ju också ett slags meningslöshet så det gäller att hitta något man tänder på.
Just det, tänder på. Kan man tända på livet? En del säger jag ska dokumentera den här tiden. Det är sådana där meningslösa ideer. Vem kan se skillnaden på före, under och efter pandemin i Stockholm? Ser ju i princip lika dant ut. Det är som att skildra miljöförstörelsen och ta en bild på ett plan som flyger eller en bilkö. Helt ointressant. Det måste till starkare uttryck. En del författare har skrivit hyfsade krönikor, men inte någon speciellt bra.
Det rullar, det rullar. Tar ett glas vin, det kanske kan få igång gubben. Det är märkligt nu, att jag, en fattig pensionär sitter säkrare i sadeln än de personer som i normalfall tjänar tre gånger, kanske fyra ggr mer än mig i månaden. Förr sa man: Statens lön är liten med säker,,,,fan, ytterligare ett ordspråk som stämmer.
Jag sitter på ett kafé. Polarna som drabbas av covid har det jobbigt. Otroligt segt, två månader, kanske mer, tar aldrig slut.Jag har det säkert också, alltid så infernalisk trött och tar jag siesta blir jag tröttare. Märkligt, går inte att sova bort tröttheten.
Ett antal länder försöker nu skapa en tunnel för att få igång turismen, Gekland och sex andra länder, där Norge och Danmark ingår, men inte Sverige, försöker få igång en gemensam nämnare för att dra igång turismen. Det handlar om de länder som skött pandemin bäst och säkrast o där ingår inte Sverige. Vi får se vart det leder, men det känns lite deppigt att det vi gjort inte ses med speciellt blida ögon.
Det rullar, det rullar. Jag har gjort sex dummies på min bok. Klar, nu ska jag starta något annat men det tar emot. Tänker på Nils Petters arbete med Jean Hermansson bilder. Vilket superjobb. Jean är en stor poet och en stor berättare och en fantastisk bildmänniska. Jag slutar aldrig att förundras över att folk tror att några amatörer kan göra samma sorts jobb som han gjort. Anledningen till att det hela fungerat så bra är ju att Jean är en sådan fenomenal, inte halvbra, fenomenal, fotograf. Det där fenomenala är vad som krävs för att få en sådan framgång som Jean nu fått. Det är som Vivian Maier, inte är det någon förvirrad tant som råkat knäppa några bilder. Det är en kvinna som är en FENOMENAL fotograf. Jag köper aldrig att medelmåttighet ska vara en konstnärlig referens. Det enda som gäller är fenomenalt.
Så var det sagt. Lyssnar på musik, hela tiden, försöker lyssna på ny musik, men vad fan: Så långa jobbiga intron och så mycket slask och teknik i sången. Så ofta är nu soul för överarbetad, inte kul, var är känslan?
Träffar Bengt Alm och Micke Wall, båda har kamera med sig. Vad fan? Inte jag. Varför har du kameran med sig. De kör ju motorcykel. Kan de inte hålla sig till sin grej?
Maj den avgörande månaden. Om man ska orka Covid måste det komma en ljusning. Nu börjar desperationen ta över. De flesta med F.skatt, enskilda firmor är rökta. Ingen har beskrivit det bättre än Slas, jobbar du med konst, ja, då får du skylla dig själv för det valet innebär att du säger nej till det mesta av trygghet, även den tryggheten som anses normal och för alla. Den enkla insikten man får om man sysslar med konst är att man måste mygla. Inget är självklarare. Det borde vara första punkten på alla konstskolor. Hur fan du ska mygla så du överlever...
På söder, går runt och kollar på krogarna. Helt klart har många krögare köpt sina måttband på Buttericks, en meter är en meter, två meter är en meter, tre meter är en meter...svårt det där med att mäta avstånd, allt verkar bli en meter eller mindre.
Ja, så kommer jag hem, min fru ringer och snackar om middagen. Hon har gått in i veganträsket, bara rullande mat, typ bönor och hon tycker jag ska äta upp den ekologiska falukorven som jag köpte då jag lekte rebell och gick till Konsum o handla, trots att jag är över sjuttio. Jag fick mitt straff direkt för rebelleriet kostade på, då vårt gemensamma Konsumkort inte funka utan jag fick betala 700 pistoler för falukorv och rullande mat. Den sk rullande maten är jävligt dyr, det måste poängteras. Dessutom har jag redan ätit upp den skamliga falukorven, den svenska ädelmaten.
Jag får svälta, lika bra det, Bosse, den magre, sa idag att jag lagt ut. Frågade hur mycket jag åt? Vilken jävla fråga? Jag äter alltid, alltid.
