Framtiden...
Jag tänker på Framtiden.Vad ska jag satsa på? Jag tänker satsa på Naxos, bygga upp det här lilla kulturcentrat vi har där, med uthyrning och kurser och samkväm. Jag tror till och med att jag ska utlysa ett stipendium framöver där man får komma och bo och leva med mig en vecka i vår underbara miljö.
Från 1 maj till sista oktober ska verksamheterna pågå. Så, håll ögonen öppna.
Jag har studerat en rad fotoböcker. Jag kan se några helt avgörande förändringar.
Den första och tydligaste är att man har gett upp stora upplagor. När jag började fotografera var en upplaga på 2000 böcker ett måste, gick inte runt annars. Det visade sig att det gick sällan runt med fotoböcker. Idag är böckerna mindre, mycket mindre i format osv och upplagorna pyttesmå, typ 500 ex. Det känns som om man inte publicerar böcker för att sälja dom utan för att de ska kännas lite exklusiva och ofta ses som blädder på nätet.
Det andra jag kan se tydligt är en återgång till det lite mindre perfekta, lite enklare, lite ruffigare. Eftersom jag sitter i juryn för Fotobokspriset ska jag inte nämna några namn men jag kan se en tydlig riktning mot enklare, mindre, böcker som görs för ett kamratgäng, inte världen. Att de sedan kommer ut i världen ändå genom nätet är en annan sak.
Jag kan också se att historierna försvinner allt mer. Ta Ed vad der Elskens Parisbok, det var en berättelse, iscensatt i och för sig, men ändå en historia om ganska olyckliga människor, som han sedan iscensatte med bilder lite som han ville. Men, det fanns en text, en ganska lång text och den texten är minst lika viktig som bilderna. Överhuvudtaget finns det mycket texter i Elskens böcker och det är texterna som gör honom extra intressant. Han är och var för övrigt en fantastisk skildrare av sex, kanske has starkaste sida. Han dog ju för tidigt pga misskött cancer.
Fotografi håller på att plocka bort det stora greppet, världen och går vidare genom att visa små skärvor på minimalistiskt vis och med tekniker som återigen börjar gå tillbaka till det gamla.
