Helvetes perkele...

Helvetes perkele, satte samman en ny bok, men den blev för tjock, 650 sidor. Vad gör jag nu? Två böcker? Det får ligga till sig. Jag har ju tänkt börja skriva böcker på allvar då kroppen inte bär mig längre, då jag kanske bara ligger. Det är väl några år dit, men 650 sidor som jag inte vet vad jag ska göra med och redigerat dessutom. En tidsresa....skit samma: skriver en annan, i nutid, i känslan av att det kommer att explodera. Om jag ser på allt jag skrivit sedan 1975 så har jag fått rätt i allt. Och nu säger jag att det kommer komma ett nytt 1968, med miljön i spetsen. Det är ett sådant gigantiskt gap mellan vad gubbsen och tanterna säger vid Makten och vad kidsen vill.

Det kommer bara att smälla, jag säger fem år. Det kommer att bli ett patetiskt val där det knappt kommer ens att vara värt att rösta, men efter det, då de unga i Gretas generation kommer loss, då blir det kul igen. Då ska vi dansa på gatorna.

Bilden är från Jerusalem. Jag har ju varit där några gånger. Ingen höjdare precis. Allting känns totalt förstockat. Jag föredrar Tel Aviv flera gånger om. Jerusalem är som ett religiöst spektakel. Hela stan ser ut som ett sådant där fort man hade som liten, där kopojkarna är inom och indianerna utanför. Personligen blir jag helt trött på folk som släpar sig uppför trappor utklädda till Jesus, spelandes Jesus Christ superstar  på bandare och försöker se helt slut ut, fastän de släpar på ett kors som är lätt och till och med har hjul i bakändan.

Days goes by, som man säger.